Månadsarkiv: september 2013

Min tredje Bokmässa

…och den här gången tog jag med mig hela familjen. Det gjorde jag i och för sig första gången jag var på mässan också för 18 år sedan, men då bestod familjen bara av mig, Mikael och Fanny som endast fyra månader gammal fick sitta i ryggsäcken.

523549_10201300864776418_560407204_n

Fördelen med att gå på söndagen var att det fanns mer syre i lokalen än förra året när jag gick på lördagen. En till fördel var att alla seminarier ingick i biljettpriset som var bra mycket lägre när man gick in mellan kl 9-10 då det var Happy Hour.

Det var flera seminarier jag hade velat gå på men det blev bara ett. Vi lyssnade på Per Gessle. Nu har jag aldrig varit något större fan av vare sig Gyllene Tider eller Roxette, men det var ändå kul att se honom. Däremot såg jag med glädje hur min klasskompis Anna-Lena som jag vet är ett stort fan både fick autograf och bli fotad tillsammans med honom.

1370397_10201301087101976_1009316878_n

Själv såg jag fram emot att träffa Dag Öhrlund och få köpa hans nya bok Berättaren. Jag såg också till att träffa hans trevliga fru Carina, och hon passade på att fota oss. Vilken tur, äntligen fick jag vara med på ett kort.

996018_10201560618870830_573781988_n

Foto Carina Cefa-Öhrlund

I Bris monter fick man skriva vem man har som förebild, och Sixten skrev:

IMG_0353_Fotor_Collage

För min del blev det tre böcker inhandlat, men för familjen Hugosson tillsammans tror jag det blev tolv stycken och då stod Filippa för de flesta inköpen.

IMG_0362_Fotor_Collage

Berättaren av Dag Öhrlund. Det ska bli så intressant att läsa om honom och hans liv. Jag är glad och tacksam över att jag fått lära känna honom.

Näktergalen är skriven av min skolkamrat Martin Grann som jag lyckligtvis hade lite facebook-kontakt med det senaste halvåret. När jag fick veta att han skrivit en bok, tog jag kontakt med honom och han berättade om alla turer kring boken, vad som hade varit bra och vad som hade varit dåligt. Vad jag är glad att jag inte tvekade, inte tänkte ”Det tar jag sen”. För tyvärr dog Martin strax innan hans bok släpptes. Jag hade sett fram emot att träffa honom på bokmässan och köpa ett signerat exemplar. Nu blev det en bok med ett svart minnesband runtom… Det känns konstigt när personer i min egen ålder dör (Martin var född dagen före mig). Jag blir påmind om att jag inte är odödlig. Jag blir också påmind om att jag faktiskt lever, och att varje dag är en gåva. Det kändes konstigt att hålla hans bok i min hand, och ett sorgrus kom över mig igen, men jag ska absolut läsa den… snart.

Vintageparty innehåller massa fina bilder på söta kläder och fina frisyrer. Ett och annat recept och lite annat smått och gott hittar man också i den boken.

Det kan inte hjälpas, men visst längtar jag lite till nästa års bokmässa…

Annonser

Är du också en poet?

Nej jag trodde väl inte det. Själv hade jag faktiskt ingen aning att jag bar på just den talangen.

Nu har min favoritförfattare Dag Öhrlund utlyst en tävling där det handlar om att skriva varför just du ska vinna en Ålandskryssning och helst göra det på ett poetiskt sätt, och (nu kommer vi till det viktiga) göra det bättre än Ann Hugosson!!!

Om du vill vara med och tävla så hittar du all information på Dag Öhrlund Författare

Undrar du vad det var jag skrivit som tydligen blev ganska bra? Jo, när vi skulle skriva en utvärdering av Dags kurs ‘Författa vid havet’ som varmt rekommenderar ALLA, så skrev jag:

Du lärde mig andas – andas ord

Slå det om du kan, och resan är din!

Mysig tjejhelg

I helgen var jag i Stockholm tillsammans med Annika och Katrin. Tanken var att vi tre skulle springa Tjejmilen. Själv har jag sprungit den några gånger förut och tycker att det är ett trevligt, lagom långt lopp.  Vad jag däremot inte har gjort i år, är att träna inför loppet. Visst, jag har sprungit lite grann, med betoning på lite. Jag tycker det har varit för varmt i sommar för att löpträna. Det är inte många somrar man har kunnat säga det. Senaste veckan har jag dessutom känt mig hängig, så för mig var det inget svårt beslut att hoppa över loppet. Katrin däremot försökte in i det längsta. Trots halsont, bytte hon om, nålade fast nummerlappen och följde med Annika, den enda av oss som var pigg, ner till Gärdet. Där uppsökte hon läkare för att rådgöra. Han hade spänt ögonen i henne och frågat. ”Vad tror du att jag kommer att säga?” Han talade om att det är väldigt lätt att få hjärtmuskelinflammation om man tränar/tävlar när man inte känner sig bra. Det gjorde att mitt val kändes ännu bättre. Annika höll ställningen för oss alla tre och fullföljde loppet. Tur, för då hade vi något att fira på kvällen.

Jag tog istället t-banan till centrum och tanken var först att jag skulle shoppa, men huvudet kändes lite för tungt för det. Efter att ha strövat runt på NK ett tag satte jag mig på Espresso House med en toast, en latte och en god bok. Jag mindes att Eva, en vän från Romance-kursen skrivit på facebook att hon skulle signera sin bok ‘Lova’ i Humlegården, så jag tog en promenad dit. Efter att ha letat en stund hittade jag ett stort gäng sittande på filtar, med fikat framdukat och i vimlet såg jag några bekanta ansikten. Bland annat min skrivarkompis Anna som jag är så oerhört stolt över. Hon har nämligen precis fått kontrakt på sin bok. Stort Grattis till dig Anna! När jag fick veta det för någon vecka sedan blev jag lika glad som om det vore jag som skrivit på de där papperna. Jag har bestämt att vi ska fira ordentligt om några månader när Anna, Minna och jag ska på Skrivarkryssning tillsammans. Då ska det skålas!

Böcker

Jag fick äntligen tag på ‘Lova’ som jag velat läsa sedan jag träffade Eva i juni.  Det gladde mig också att ’90 minuter’ som är en bok jag läst om på Facebook och som genast tilltalade mig (den handlar ju om Hollywood) fanns att köpa. Det är alltid mycket roligare att träffa författarna och få böckerna man köper signerade, tycker inte du det också?  Världen kändes ganska liten när jag kände igen Katarina, som författaren till ’90 minuter’ heter, från hennes profilbild på Facebook.

Det jobbiga med att ha massa bra böcker som man vill läsa är att det tar lite av den tiden jag kunde använt till att skriva. Det är en svår avvägning där.

På kvällen hade vi bokat bord på Ramblas som vi blivit rekommenderade från flera håll. Det förstår jag för personalen var jättetrevlig och maten smakade fantastiskt. Här skålade vi för Annika som varit duktig och sprungit dagen till ära. Senare på kvällen fick vi sällskap av några vänner till Katrin och vi fortsatte till Hornhuset. Där var det inte alls lika mycket folk och betydligt lättare att föra ett samtal. Tyvärr var inte personalen lika tillmötesgående som på första stället. När Malin och Ann-Catrin som tjejerna hette, ville vidare till Malmen så åkte vi hem, dvs till Niklas (Annikas man) lägenhet. Tala om lyxigt att kunna låna en lägenhet ett stenkast från startfällorna i tjejmilen. Trots en knarrig madrass så sov jag som en stock där, och kanske på grund av det, sov de andra två lite sämre.

Tjejmilen 2013

Tack tjejer för en kanonhelg. Hoppas vi gör om det snart igen. Nu vet vi att vi inte behöver svepskäl som springa för att få det trevligt.