Finns jag?

Igår kväll packade jag min ryggsäck. Jag har en sådan där fin sak som man kan fylla med två liter vatten och sedan dricka det ur en slang, mycket praktiskt. Omsorgsfullt lade jag i frukt, tunn jacka, karta, lite pengar och sedan bredde jag några frallor som jag lade i barskåpet för att de skull hålla sig kalla under natten.

Tanken med min resa är att jag ska skriva. Visst skriver jag, men det går ändå långsamt fram tycker jag. Fast det går betydligt snabbare än om jag skulle varit kvar hemma. Jag har förutom min karaktär Ella, även bekantat mig med hennes man. Han heter Niklas, för så heter män enligt den empiriska undersökning jag gjort bland mina vänner.

Idag skulle jag ta ett break från skrivandet och utforska lite av ön som jag befinner mig på, var min tanke. Hittills har Azorerna visat sig från sin allra bästa sida, med ett behagligt väder som påminner om svensk sommar. Fast jag har mest suttit på mitt hotellrum, bortsett från några timmar mitt på dagen då jag tagit en ungefär tre timmar lång lunchrast, och vandrat runt här i den mysiga staden Ponta Delgada.

I natt vaknade jag av ett hemskt oljud, det lät som någon stod och gasade med en motorcykel eller något precis utanför mitt fönster. Nu bor jag på tredje våningen, så det verkade inte så troligt. Jag smög upp och särade på gardinerna. Där ute blåste det full storm och regnet piskade mot fönsterrutan. Min första tanke var ”Hoppas det hinner blåsa över tills i morgon.” Tanken två timmar senare var ”Låt det fortsätta så jag får sova ut i morgon.” Lite måste jag ha slumrat sedan, för jag vaknade av att alarmet ringde. Utifrån tjöt det lika mycket som tidigare. Det var bara att inse att det fick bli ytterligare en dag med skrivandet på schemat. Inte fy skam det heller.

Jag är som sagt tacksam för Wi-Fi och har haft ett öga på facebook samtidigt som jag skriver. Kanske inte så bra men det är faktiskt inte så himla dåligt heller. Efter online-kursen härom dagen, skickade jag iväg en vänförfrågan till en tjej som jag trodde jag mött IRL veckan tidigare. Kort efter det att hon tackat jag fick jag en av de konstigaste och roligaste frågor jag någonsin fått:

”Finns du på riktigt, eller är du bara en karaktär i någon bok”

Om det nu är så att det är någon mer som undrar:  JA, JAG FINNS PÅ RIKTIGT!!!

Annonser

6 thoughts on “Finns jag?

    1. Habowoodfrun Inläggets författare

      Visst finns jag 🙂 Men jag kan faktiskt förstå henne. Det finns de som skapar falska identiteter både på facebook och i bloggar. Så om man inte har träffats, hur ska man kunna veta?
      Kram på dig ❤

      Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s