Månadsarkiv: november 2013

Friendcake

Jag vaknade tidigt idag fortfarande fylld av gårdagens lyckorus. Beställningar på Antologin bara rasar in. Kul!

Det är inte så dumt det här med att vinna. Och för att vinna måste man tävla (oftast i alla fall) Vilken tur att min kompis Åsa har en tävling på sitt nystartade företags facebook-sida där du kan vinna en smarrigt god kladdkaka. Gå gärna ut på hemsidan friendcake.se och läs mer om deras koncept att skicka en kladdkaka på posten, som ett blommogram fast något ätbart som smakar choklad. Visst låter det bra?

friendcake_IMG_0357

Bilden lånad från friendcake.se

Tävlingen pågår bara månaden ut, så om du vill vara med, kasta dig ut på facebook och GILLA!

Annonser

Dags att korka upp Champagnen!

Jippiee!!! Min novell ”Love me tender” har blivit antagen till ”Sweden made it”. Jag ser det som en stor ära att för det första bli publicerad, och för det andra, att bli det tillsammans med stjärnor som Eva Ludvigsen, Anna Keiler , Dag Öhrlund och tjugo stycken andra författare som jag hoppas lära känna närmare på vårt releaseparty.

Om det nu skulle vara så att just DU vill köpa en bok så säg gärna till, så sätter jag upp dig på listan. Priset kommer att hamna på ca 150:-. Du kan maila mig på habowoodfruar@live.se eller kommentera här i bloggen, eller meddela mig via facebook.

Om man ska gå efter Nobelkommitténs val av pristagare i år, så är det väl just noveller man ska skriva, eller? Hur som helst så är jag glad över att få ett slags erkännande, och det peppar mig enormt att fortsätta.

Mitt liv i ultrarapid

Sällan har jag varit så socialt kulturell. Vissa tycker om att portionera ut roliga händelser med lagom långt mellanrum – inte jag! Här kör vi allt på en gång. Det hela började i torsdags med Annas bokrelease. Därifrån åkte jag till min vän sedan länge, länge tillbaka, Åsa Eklöf som numera bor norr om Stockholm. Hos Åsa, Johan och deras små döttrar sov jag två nätter vilket var tur, för jag och Åsa hade massor att ta igen. Här bjöds jag inte bara på god mat, utan även dansshow och en tillbakablick på hur det var att vara småbarnsförälder. 

FamEklöf_Collage

På lördagen vid lunchtid körde Åsa mig till Barkaby där vi mötte resten av familjen Hugosson. Vi fikade tillsammans innan det var dags för oss att åka till vårt hotell Scandic Infracity. Vi har bott där en gång tidigare och tycker att det är mysigt. Det visade sig vara nära också. För på lördagskvällen var vi inbjudna till familjen Öhrlund. Vi möttes av brinnande marschaller i trädgården och ett hus med massa unika saker, som förmodligen var och en för sig hade en fantastisk historia att berätta. Vi avverkade en hel del skvaller, god mat och lite vin under kvällens gång. Nu var det inte så länge sedan jag träffade Dag (vilket alltid är lika trevligt), typ fem dagar sedan, men hans familj var ett tag sedan jag såg. Det var så kul att få träffa Carina, Isabell och Josephine igen. Se till att ha vägarna förbi Habowood snart, så vi kan få bjuda igen!

Öhrlund_Collage

Söndag, och dags för nästa ”Happening”. Vi tog oss in till den stora staden och hann först med lite shopping. Sedan mötte vi familjen Byron Lohk för att ta en lunch på Kungshallen, där Fanny var gästartist igen. Rebecca träffade jag på Dags kurs i Tylösand, och vi har hållit kontakten sedan dess. Det kändes extra lyxigt att få luncha med dem just den här dagen för vi skulle sedan titta på Musikalen Priscilla, och i den spelar Oliver en av rollerna. Kul var det också att Mikaels moster Maria kom förbi för att lyssna på Fanny.

IMG_0814

Att sedan få avsluta en sådan här helg med en musikal på Göta Lejon var inte helt fel. Självklart var alla jätteduktiga och showen helt fantastisk, men jag tyckte ändå att Oliver var bäst. Jag var inte bara rörd, jag storgrät när han sjöng.

Oliver_Collage

Det blir svårt att toppa en långhelg som den här.

Releaseparty

Igår var det dags för min skrivarkompis Anna att ha sitt releaseparty. Det var förlagt i en bokhandel på söder i Stockholm som heter ”Bysis Bok & Papper”. Jag var på plats lite tidigare och för att styla Annas hår och hjälpa till med framdukning av snittar, bubbel och diverse tilltugg. Jag kan inte föreställa mig hur det måste kännas för Anna att äntligen rott det här i hamn, men jag tyckte att hela tillställningen var magisk. Belysningen var dämpad och överallt brann levande ljus. Vänner till Anna strömmade in och lyssnade intresserat när Susanne intervjuade Anna om hur boken kommit till och vad den handlade om. Jag tror att alla köpte minst ett signerat exemplar var. Det var inte många böcker kvar vid kvällens slut i alla fall.

1472952_10201740136197929_1397338213_n

Fifty shades of grey

– eller en vanlig söndagskväll på M/S Viking Cinderella. För bortsett från vårt sällskap med Tidningen Skriva och DNs författarkryssning hade åldern på övriga passagerare för länge sedan passerat det stadiet där man färgar över sina gråa hår. Det betydde att Barbados spelade för i stort sett tomt dansgolv och i baren fanns det gott om plats.

Med min förra busstur till Stockholm i färskt minne, var jag lite nervös. Jag skulle ta mig till båten med en anslutningsbuss från Jönköping och informationen om VAR jag skulle stiga på var lite vag. Det blev bättre än vad jag vågat hoppas på. Jag och en till resenär, Anneli, fick en egen minibuss med privatchaufför. Bertil körde oss både dit och hem med stor omsorg och säkerhet. Precis en sådan chaufför som jag behöver.

När jag hämtade ut våra bordingcards hörde jag en bekant röst bakom mig, och där stod Dag Öhrlund himself och hälsade mig välkommen. Strax därpå dök Anna upp, och snart därefter Minna. Så kul att träffa två utav mina allra första skrivarvänner igen och göra en sådan här speciell resa tillsammans.

Cinderella_Collage

I hytten bredvid oss bodde före detta Habotjejen Maria och hennes kompisar Paola (som jag pluggat medie- och kommunikationsvetenskap med) och Marie (som jobbat som frisör).  Vi hamnade bredvid dessa trevliga tjejer på middagen. Senare i vår hytt och med plastmuggar i högsta hugg, firade vi med Champagne att Anna, Minna och Maria snart släpper sina böcker.

I baren träffade jag Ann Ljungberg som var min första skrivarcoach och det var så kul att se henne igen IRL. Jag har varit med på en del webkurser som hon haft så jag har hört hennes härliga stämma flera gånger sedan vi sågs senast. Jag blev smickrad av att hon kom ihåg vad min story handlade om, hon hör förmodligen tusentals olika, så att hon mindes min gjorde mig riktigt glad.

Under söndagskvällen var det presentation av föreläsarna och fritt att ställa frågor till Skrivardoktorerna som består av: Ann Ljungberg, Dag Öhrlund, Johanna Wistrand och Sören Bondeson. På måndagen började föreläsningarna kl 9.00 och först ut var Torbjörn Flygt, följd av Monika Fagerholm. Jag har tyvärr inte läst något av dem men blev självklart intresserad.

IMG_0741_Fotor_Collage

Sören Bondeson är en av skrivardoktorerna och håller i skrivarkurser. Han har bl.a. skrivit ”Konsten att döda. Så skriver du en kriminalroman” Jag tyckte Sören var slående lik Jarl Borssén med sin charmiga sarkasm.

Sara Kadefors är en riktig favorit för mig. Jag har gillat henne sedan jag först hörde henne på P3 och älskar hennes böcker. Att få se henne gav lite ”Girl next door”-känsla. Så vanlig och ändå så speciell. Hon började skriva sent i livet (hon skrev som barn, men det hade hon själv glömt) och verkar tampas med samma tvivel som alla vi andra dödliga. Det är så lätt att tro att det är enkelt för vissa, bara för att man själv endast ser resultatet och inte hela processen. Därför var det intressant och höra hur Sara hade gått till väga och alla turer fram och tillbaka innan det till slut blev en bok. Hennes debut heter ”Sandor slash Ida” och tilldelades Augustpriset 2001. Min favoritbok av Sara Kadefors heter ”Borta bäst”. Har du inte läst den, så är det ett tips.

En förläggare, Svante Weyler, pratade om vad han söker hos blivande författare, och tro mig, jag kände inte alls igen mig i det han sökte. Jag skriver sådant som jag själv tycker om att läsa, och det han beskrev var kanske inget som lockade mig. Men vem vet, allt är en pågående process, så kanske en vacker dag…

Dagen avslutades med min favorit Dag Öhrlund. Han delade med sig av sina tips. Bl.a sa han att skrivandet är som lego – lek med det, och bygg ihop olika formationer. Han pratade också om hur viktigt det är att inte underskatta sina egna känslor i skrivandet. Dag har också skrivit en bok om skrivandet, ”Skriv din bok och sälj den”

Även om tipsen från de olika föreläsarna skiljde sig något så fanns det vissa genomgående drag. Skriv mycket. Skriv ofta. Skriv det du brinner för.

Vill du läsa mer ingående om Skrivarkryssningen så har Kristina Svensson gjort en mycket bra sammanfattning HÄR

Fanny till Kungshallen

Sedan ett bra tag tillbaka har Fanny och Filippa bestämt att de ska åka till Stockholm tillsammans denna helgen. I kväll ska de på konsert. ”The band Perry” spelar på Cirkus, och i morgon har Fanny själv en spelning. Inga krampanfall i världen kan få dem att hoppa över det. Jag tycker inte heller att de ska vara hemma ”i fall att” något skulle hända. Saker och ting händer hela tiden, både bra och dåliga. Det är det som kallas LIVET!

the band perry

Här kommer ett litet lunchtips till alla som befinner sig i Stockholmstrakten i morgon. Det är invigning av Nya Kungshallen som håller på mellan 4-24 november. Det firas med inslag av olika artister och DJs, och nu på måndag den 11/11 är det Fannys tur. Hennes uppträdande börjar kl. 12.15. Om du är i närheten och har tid, så vet jag att hon blir glad om du kommer. Det arrangeras av Stage Academy med de härliga tjejerna Annamia och Malin. Jag önskar att jag också kunde vara där…

Bluebird

Foto: Justin Love

Bilderna är från när Fanny uppträdde på Bluebird Café, Nashville i somras.

Fanny utanför bluebird

Min Filippa

I natt hade vi lite mer dramatik i vår familj än vad vi önskade oss. Jag väcktes vid 01.30 av att min telefon ringde. Det visade sig att vår Filippa hade fått ett krampanfall när hon var i kyrkan. Hon har fått det berättat för sig, att hon sa att hon fick en Déjà vu, att hon sedan började skaka och hennes kompisar ringde efter ambulans. Det enda hon minns är att hon satt och spelade sällskapsspel med sina vänner och i nästa stund vaknade hon upp i ambulansen.

Det finns gånger som man önskar att man inte tagit mer än det där glaset vin till maten, igår var ett sådant tillfälle. Både jag och Mikael hade druckit lite mer vin än vad man bör göra när man ska köra bil. Vilken tur att Fanny har körkort. Hon och Mikael åkte in efter ambulansen och jag var hemma med Sixten.

Inne på sjukhuset fick Filippa träffa helt underbar personal som förklarade allt på ett bra sätt, och de tog massa olika tester på henne. Allt såg bra ut som tur var. Det kan bli så här och det behöver inte hända igen, förklarade läkaren. Om det däremot skulle hända igen så har vi fått lite information om Första hjälpen vid krampanfall:

  • Ta det lugnt. Försök inte att stoppa anfallet. Personen har inte ont och befinner sig inte i livsfara. Anfallet går oftast över av sig själv efter 2-3 minuter.
  • Se till att personen ligger bekvämt. Lätta på åtsittande kläder.
  • Skydda huvudet mot stötar under krampen. Lägg något mjukt under huvudet.
  • Sätt inget mellan tänderna, det kan ge tandskador. Eventuella bitskador läker.
  • Ge inte dryck, då personen inte kan svälja.
  • När krampen har upphört, lägg personen på sidan så saliv och slem kan rinna ur munnen.
  • Hjälp personen att bli orienterad till tid och rum igen efter anfallet.
  • Transport till sjukhus är bara nödvändig om personen skadat sig, om det är första anfallet, om anfallet är långvarig, mer än 5 minuter eller det är täta anfall som inte går över.

Fanny kom hem i natt och Mikael sov över hos Filippa. Jag och Sixten åkte in och hämtade hem dem idag på förmiddagen. När jag plockade med kläder till henne upptäckte jag den här fina lappen i hennes rum, och jag funderade starkt på att ta lite ”Hope”

Take what you need

Förutom att vi alla sovit lite extra idag, så är allt som vanligt. Filippa satt för en liten stund sedan vid pianot och spelade och sjöng… och jag bara njuter av det.