Månadsarkiv: januari 2014

Qom Ut

Idag har Jönköping Qom Ut presenterat artisten som ska göra och framföra årets Pridefestival-låt.

Trumvirvel … Fanny Hugosson! Ingen är väl stoltare än jag? Möjligtvis Mikael då.

”Fanny är en artist som vi tidigt blev tipsade om, och som vi har haft i tankarna sedan förra årets festival. Vi är en konst- och kulturfestival och vill vara med och stärka det lokala kulturlivet i Jönköpings län”, säger ordförande Frida Ohlsson Sandahl.

Du kan läsa mer om det HÄR

Fanny Qom Ut

Foto Tilda Larsson

Annonser

Grattis pappa!

Idag skulle min pappa, Ingvar Lindqvist, fyllt 75 år! Det är många år sedan vi firade hans födelsedag nu, för igår var det 22 år sedan han dog.

Det slog mig först när jag läste i Susannes blogg att hon fått ett dödsbud idag. Fast att vi vet så väl att vi alla ska dö en dag så är det så svårt att fatta, så omöjligt att ta in.

Oftast när jag tänker på min pappa så ser jag ett stort leende framför mig, och otaliga är alla de dåliga skämt han ständigt levererade.

IMG_1217

Men min pappa hade ett problem som var större än alla andra och det stavas ALKOHOL. Den sidan av honom saknar jag inte det minsta. Det är inte lätt att leva med en alkoholist. Alla i familjen blir medberoende och hela familjebilden blir sjuk. För egen del så försökte jag dölja så mycket som möjligt. Jag skämdes något fruktansvärt. Allt jag ville, var att vara normal, bo ett normalt hem och ha en normal familj. Jag vet inte hur många gånger jag vädjade till honom att sluta.

För 22 år och två dagar sedan gick min pappa på en fest. Inget konstigt med det. Det gjorde han ofta. Det var inte heller konstigt att han söp sig full, det gjorde han alltid när han var på fest. Tydligen bjöds det på smuggelsprit. Det kan inte sägas för många gånger: DRICK ALDRIG NÅGOT DU INTE KÄNNER IGEN!!! Min pappa fick hjälp hem den natten. Fick hjälp att lägga sig i sin säng. Somnade … och vaknade aldrig mer igen.

Min pappa dog en dag före sin 53-årsdag. Helt i onödan.

På den tiden skämdes jag för att min pappa var alkoholist. Skämdes för att han dog av alkoholen. Idag kan jag bara konstatera att det var så. Jag inser att jag som dotter inte har den minsta skuld i de valen han gjorde i sitt liv.

Jag berättar inte det här för att jag vill ha medkänsla eller sympatier. Utan för att jag tycker att det är viktigt att berätta om att viss alkohol kan vara dödlig. Det är inte bara sådant vi läser om i tidningarna, det händer i verkligheten. Min pappa dog -92, och jag tror att det är bra mycket vanligare med smuggelsprit idag än då. Så snälla ni var rädda om er och tänk på vad ni dricker. Jag är själv ingen absolutist utan tycker om att ta ett glas då och då. Det är helt okej tycker jag.

IMG_1218

Igår när vi städade i garderoben hittade jag det här fina kortet på min pappa

Min pappa var en levnadsglad själ för det mesta, och som sagt ofta med ett stort leende på läpparna.  Jag tänker ofta på att han var ett stort fan av Elvis Presley vars hem vi besökte för några år sedan. Han älskade också countrymusik. Vilket är kul eftersom Fanny, inte bara gillar, utan själv skriver och framför countrymusik. Hennes morfar hade förmodligen varit hennes största fan om han fått uppleva det. Fast jag vet att han hade varit ett stort fan av alla sina barnbarn oavsett vad de håller på med.

Egoistiskt nog så saknar jag min pappa när något som ska fixas i trädgården. Vi bodde i lägenhet under hela min uppväxt och han älskade naturen. När min mormor sålde sin gård där han hade en egen liten täppa så skaffade han inte bara en kolonilott, utan två! De få gånger jag tar mig för att göra något i trädgården, suckar jag och tänker att om han hade funnits, skulle han förmodligen vara hos oss , kanske till och med oftare än jag önskade, bara för att få hålla på i trädgården och för att få vara med sina barnbarn.

En helt ny värld

Jag vet att jag är långt ifrån ensam, alla är väl mer eller mindre sjuka så här års. Någon liten bacill som smålurat i min kropp i veckor, verkade ta över totalt igår. Jag fick ringa återbud till min inbokade massagetid och min lediga dag tillbringades i sängen. Det tar emot att ringa återbud, men även mina inbokade kunder idag fick jag be Louise ringa till.

Efter nästan ett helt dygn i sängen, åt jag frukost vid strax efter tolv och satt och slösurfade lite. Jag läste bland annat att min skrivarvän Susanne Ahlenius skickat iväg sitt manus till HOI förlag. Det är sååå spännande! Jag längtar verkligen att få läsa hennes bok, då jag haft äran att få följa hennes skrivarresa på ganska nära håll.

När Sixten kom hem efter skolan, bad jag honom ta in posten. Där bland reklam och räkningar låg ett paket … till mig.

IMG_1207

Det var från Susanne! Tala om perfekt timing. Dels för att jag pratat i veckor om hur jag behöver mer struktur i mitt skrivande (inte bara där förresten). Men framför allt för att jag just nu känner mig lite låg, och blev så otroligt glad över att min fina skrivarvän har tänkt på mig och skickat en av sina favoritböcker till mig. Tack, tack, TACK!!!

Det händer faktiskt lite i min skrivarvärld också. Antologin jag är med i har fått ett ansikte:

#Älskanoveller

Den finns att förhandsboka på Bokus och Adlibris. Wiiieee!!! Själv har jag några ex. kvar som inte är bokade än, så om du är intresserad får du gärna höra av dig. Jag hör av mig till er som redan bokat den hos mig så fort jag fått den, var så säker.

Det är en märklig känsla att se mitt namn bland alla andra författare. Lite som att jag praoar, att det inte är på riktigt utan en låtsasvärld som jag får vara med och leka lite i. Verklig eller inte, det är en värld som fått mig att växa och upptäcka nya saker både hos mig själv och hos andra – en värld som gett mig många nya fina vänner – en värld jag trivs i och absolut inte vill vara utan.

Nyckeln till det förflutna

Jag som mest brukar lyssna på ljudböcker inser att jag faktiskt läst en hel del, för att vara jag, under min ledighet.

Först och främst läste jag ut Anna Keilers ”Nyckeln till det förflutna”. En helt underbar berättelse där Anna väver ihop nutid med det förflutna på ett bra och spännande sätt. Redan från första kapitlet fanns det något som gjorde att jag ville läsa vidare, ville veta. Att det sedan blandades med lite romantik och lite övernaturliga inslag gjorde storyn ännu bättre. Jag är både imponerad och stolt över Anna, och lite mallig för att jag kände henne innan den släpptes.

När Mikael sedan skulle läsa den, gjorde han precis som jag alltid gör nu mera, han korrekturläste. I alla fall till en början med, innan han kom på sig själv och lät sig dras med i storyn. Han precis som jag, tyckte boken var jättebra.

nyckeln_till_det_forflutna_3d_beskuren