Grattis pappa!

Idag skulle min pappa, Ingvar Lindqvist, fyllt 75 år! Det är många år sedan vi firade hans födelsedag nu, för igår var det 22 år sedan han dog.

Det slog mig först när jag läste i Susannes blogg att hon fått ett dödsbud idag. Fast att vi vet så väl att vi alla ska dö en dag så är det så svårt att fatta, så omöjligt att ta in.

Oftast när jag tänker på min pappa så ser jag ett stort leende framför mig, och otaliga är alla de dåliga skämt han ständigt levererade.

IMG_1217

Men min pappa hade ett problem som var större än alla andra och det stavas ALKOHOL. Den sidan av honom saknar jag inte det minsta. Det är inte lätt att leva med en alkoholist. Alla i familjen blir medberoende och hela familjebilden blir sjuk. För egen del så försökte jag dölja så mycket som möjligt. Jag skämdes något fruktansvärt. Allt jag ville, var att vara normal, bo ett normalt hem och ha en normal familj. Jag vet inte hur många gånger jag vädjade till honom att sluta.

För 22 år och två dagar sedan gick min pappa på en fest. Inget konstigt med det. Det gjorde han ofta. Det var inte heller konstigt att han söp sig full, det gjorde han alltid när han var på fest. Tydligen bjöds det på smuggelsprit. Det kan inte sägas för många gånger: DRICK ALDRIG NÅGOT DU INTE KÄNNER IGEN!!! Min pappa fick hjälp hem den natten. Fick hjälp att lägga sig i sin säng. Somnade … och vaknade aldrig mer igen.

Min pappa dog en dag före sin 53-årsdag. Helt i onödan.

På den tiden skämdes jag för att min pappa var alkoholist. Skämdes för att han dog av alkoholen. Idag kan jag bara konstatera att det var så. Jag inser att jag som dotter inte har den minsta skuld i de valen han gjorde i sitt liv.

Jag berättar inte det här för att jag vill ha medkänsla eller sympatier. Utan för att jag tycker att det är viktigt att berätta om att viss alkohol kan vara dödlig. Det är inte bara sådant vi läser om i tidningarna, det händer i verkligheten. Min pappa dog -92, och jag tror att det är bra mycket vanligare med smuggelsprit idag än då. Så snälla ni var rädda om er och tänk på vad ni dricker. Jag är själv ingen absolutist utan tycker om att ta ett glas då och då. Det är helt okej tycker jag.

IMG_1218

Igår när vi städade i garderoben hittade jag det här fina kortet på min pappa

Min pappa var en levnadsglad själ för det mesta, och som sagt ofta med ett stort leende på läpparna.  Jag tänker ofta på att han var ett stort fan av Elvis Presley vars hem vi besökte för några år sedan. Han älskade också countrymusik. Vilket är kul eftersom Fanny, inte bara gillar, utan själv skriver och framför countrymusik. Hennes morfar hade förmodligen varit hennes största fan om han fått uppleva det. Fast jag vet att han hade varit ett stort fan av alla sina barnbarn oavsett vad de håller på med.

Egoistiskt nog så saknar jag min pappa när något som ska fixas i trädgården. Vi bodde i lägenhet under hela min uppväxt och han älskade naturen. När min mormor sålde sin gård där han hade en egen liten täppa så skaffade han inte bara en kolonilott, utan två! De få gånger jag tar mig för att göra något i trädgården, suckar jag och tänker att om han hade funnits, skulle han förmodligen vara hos oss , kanske till och med oftare än jag önskade, bara för att få hålla på i trädgården och för att få vara med sina barnbarn.

Annonser

13 thoughts on “Grattis pappa!

  1. Susanne Ahlenius

    ❤ Tack för att du delar med dig Ann ❤

    Det kan ta lång tid att se det från ett annat perspektiv men det är som du säger, du hade ingen del i de val han gjorde eller snarare vad sjukdomen gjorde med honom.
    Det är det som gör mig så förbannad, för jag har haft en liknande uppväxt, att valen de gjorde var pga av sjukdomen. Vi hade aldrig någon chans att göra något åt det för den är så pass stark.
    Många kramar ❤

    Svara
    1. Habowoodfrun Inläggets författare

      Förhoppningsvis gjorde det oss till de starka, självständiga individer vi är idag. Synd att säga att vi blev bortcurlade 😉

      Stor kram till dig min vän ❤

      Svara
  2. Hanna Lans

    Du skriver att du inte skriver detta för att få medkänsla och sympatier, men jag kan inte låta bli! Du får både och av mig. Jag lider med barnet som var du, inget barn ska behöva ha det sådär. Att du i vuxen ålder klarar av att se hans sjukdom för vad det var, det är fantastiskt bra! Men barnen, åh, mitt hjärta värker för alla dessa barn som lägger skuld på sig själva. Alltid. Och jag undrar som så många gånger förr, vad kan jag göra för att underlätta för barn som har det svårt? Kram!

    Svara
    1. Habowoodfrun Inläggets författare

      Tack Hanna!
      Jag har funderat många gånger på hur man ska nå de barn som är utsatta. Själv blev jag expert på att få sympatier av kompisars föräldrar, och det är många jag har att tacka för den fina uppfostran jag har fått.
      Så kanske genom att vara en bra förebild för barnens kompisar och inte avvisa dem som är jobbiga och krävande. Det finns ofta en anledning till att de är just det.
      Stor kram tillbaks ❤

      Svara
  3. Ulf Skoglund

    Tyvärr är det en hel del som har problem med alkoholen. Det är mycket jobbigt för de närmaste. Så jag förstår mycket väl att det var jobbigt för Er.
    Men man minns Ingvar som en glad person och hade mycket humor. Många minnen har man.
    Jag har ett roligt minne av Ingvar:
    Man minns när mormor och morfar hade det lilla lantstället ”Luktenborg” som man var rätt mycket. På landet är det vanligt med katt. De hade de några stycken. Katter är lite speciella de har en personlighet och tar inte efter andra. Missan fick två kattungar i första kullen. Mia och Pia. Mia hade Ni i Bankeryd ett tag. Sen blev att hon fick stanna kvar i Luktenborg. Hon gillade åka bil, men blev aldrig rädd heller. Tyvärr en tidig död. Men hon hade en egenskap till. Hon gillade testa och smakade på mycket… Grytan med kaffe, som de hade värmde på överbliven kaffe från kaffebryggan. Kunde finnas en skvätt kaffe. Hon var där och slicka i sig kaffe, antal gånger. Det var Mia det.
    En fin sommar dag, så tog Ingvar ett glas rödvin och gick ut till en baden baden stol i trädgården. Vinglaset med vin ställde han på backen. Slumrade till. Då kom Mia och såg glaset. Hon var nyfiken och smakade. Man trodde först att det räckte hon testade. Men inte. Mia. Så hon lappade i sig, så pass nosen och tungan nådde. Ingvar vaknade och tog upp glaset. Att det var konstigt, med Nivån. Inte mycket med ändå? Mia försökte hoppa upp på staketet. Missade.. Som sagt. Att du var funderande bägge två.. Men det är någon som jag aldrig glömmer. Din kusin ”Uffe”.

    Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s