Månadsarkiv: mars 2014

Grease!!!

Jag brukar vara stolt när mina barn är med på något kul, och det brukar inte gå någon förbi. Den här gången är jag enbart avundsjuk på mina döttrar. Varför får inte JAG vara med på det här? Jag vill också vara klädd i en knälång 50-talsklänning. Vara en av dem som buggar till rockabilly-musik på skoldansen. Åka tjusiga bilar till milkshake-barer. Flörta med killar som fixat håret med brylcreem. Livet är bra orättvist ibland.

Året var 1978 och jag var (förlåt Mikael) kär. Kär med stort K. För första gången hade jag varit på bio själv med mina kompisar, utan mamma eller pappa. Inte på någon barnfilm som tidigare, utan på en riktig film, en sådan som vuxna och tonåringar såg. Strax därefter köpte jag mitt första dubbelalbum för att kunna återuppleva så mycket som möjligt av den magi som hade utspelat sig på filmduken. Mina väggar tapetserades med planscher ur Okej-tidningen. Allt där John Travolta fanns med åkte upp på min vägg. Jag minns att jag även hade en ”knapp”, ni vet en sådan där som många hade på jackan eller väskan. Men jag var så rädd om min Grease-knapp, så den fick sitta på min vägg den också. Till min förtjusning hittade jag en pocketbok med bilder från filmen som var som en serietidning. Trots att den är välläst så står den fortfarande i min bokhylla.

Grease

Lyckan var total när min kompis Maria tolv år senare tog med mig till Venice Highschool i Los Angeles där filmen spelats in. Det var som att beträda helig mark. En märklig känsla att känna igen sig så väl, trots att jag aldrig varit där tidigare.

Känslorna för John Travolta har, tro det eller ej svalnat, men storyn är jag barnsligt förtjust i fortfarande.

Jag har sett två olika uppsättningar av musikalen i Stockholm, och snart är det dags att se den igen. Den här gången i Jönköping där Teaterstickorna framför den på Jönköpings teater. Det närmaste jag kommer en Grease-ensemble är att jag anmält mig som volontär för att dela ut programblad i foajén. Det borde väl räcka för att jag ska kunna skriva ”Medverkat i musikalen Grease” i mitt CV?

Teaterstickorna

Om du inte vill vänta tills den dagen jag erbjuds att spela Sandy så kanske du kan hålla till godo med det här. Vill du beställa biljetter, SÅ GÖR DET eller klickar på bilden.

Korrekturläsning, check!

På min praoplats, ”Ann som författare”, går det framåt. Nu har jag fått korrekturet till hela antologin ”#Älskanoveller”. Jag har faktiskt följt instruktionerna och bara läst igenom min novell och godkänt den till förläggaren. När jag får lite tid över så ska jag smygläsa de andra novellerna också, men än har jag inte hunnit göra det.

#Älskanoveller

Jag fick snabbt över trettio beställningar på boken, som släpps i maj, därför har jag beställt några till. Om det är så att du vill köpa ett exemplar kan du gärna höra av dig till mig, så sätter jag upp dig på min lista. Jag kommer att sälja den för 150kr + ev. frakt. Självklart signerar jag den gärna åt dig. Bara en sådan sak, att få signera böcker när man bara tycker att man praoar lite. Eller att få gå på releaseparty. Har jag sagt att jag gillar min praoplats.

När jag pryade (det hette ju så på 80-talet) i åttan, då blev jag kvar på min pryoplats i tio år efter att jag gått ut gymnasiet. Själva frisöryrket är jag kvar i fortfarande. Det bådar gott för mitt skrivande.

Och en Oscar för världens sämsta fru går till …

Jag hade bett Mikael ändra sin hemska alarmsignal på telefonen. Den lät som en skock grisar som bökade runt, och tro mig, det är inget kul att vakna till. Igår kväll spelade han stolt upp en mjuk behaglig jingel som han ändrat till. Den var jättebra för den väckte mig inte alls i morse, och när mitt eget alarm ringde så snoozade jag lugnt vidare. Mikael gav mig en godmorgon-kram och sa några gånger att han skulle ta och gå upp nu. Vilket himla tjat! Gå upp då, tänkte jag, och låt mig få sova vidare.
”Kan du väcka Sixten också, när du ändå ska gå upp?”
Jo, det kunde han … och ändå låg han bara kvar. Det gjorde i och för sig jag också, men jag börjar bra mycket senare än han och har mycket närmre till mitt jobb.
”Men varför går du inte upp då?” frågade jag till slut.
”Jag tänkte att ni ville sjunga för mig först”, sa han och log så där spjuveraktigt som bara han kan göra.
Just det. Jag flög upp ur sängen. Det är Mikaels födelsedag idag. Samlade snabbt ihop hela barnaskaran, och tågade in i sovrummet igen till tonerna av en födelsedagssång. Det blev bara en sång, för några presenter hade hans förvirrade fru inte heller köpt.

Hur ska jag gottgöra det här???

”Let the whole world know”

Är det inte konstigt att ofta när det händer något så händer allt på en och samma gång. Jag hade gärna varit med Sixten i Vimmerby i helgen, även om jag nog kommer att få min beskärda del av det. Jag hade också gärna varit med Fanny, fast det hade hon nog inte velat. Hon var nämligen i studion och spelade in sin låt ”Let the whole world know” som är skriven för Jönköpings egna pridefestival Qom Ut. Till sin hjälp hade hon tre duktiga killar, Tom Svensson, Jakob Gerhardsson och Emanuel Andréasson.

Jag har hört henne spela och sjunga den här hemma, men jag är sååå nyfiken på hur den kommer att låta i sin helhet.

inspelning Fanny

Snart kommer den ut på Spotify och då kommer jag lyssna på den i smyg, om och om igen. För det är väl så vi mammor gör.

Sixtens spelschema

Medan Filippa tog med mig på filmpremiär låg knappast hennes syskon på latsidan. Sixten tog med Mikael till Vimmerby där han träffade sina skådespelarkollegor, både barn och vuxna. Han fick sina manus och började repa lite med Karlsson.

Mikael fick följa med på en rundvandring i parken annars var Sixten där själv med de andra skådespelarna hela tiden.

Sixten på Alv med Mikael

Sixtens spelschema

fredag 6 juni Premiär

måndag 9 juni
tisdag 10 juni
onsdag 11 juni
torsdag 12 juni

tisdag 17 juni
onsdag 18 juni
torsdag 19 juni
fredag 20 juni

onsdag 25 juni
torsdag 26 juni
fredag 27 juni
lördag 28 juni

torsdag 3 juli
fredag 4 juli
lördag 5 juli
söndag 6 juli

fredag 11 juli
lördag 12 juli
söndag 13 juli
måndag 14 juli

lördag 19 juli
söndag 20 juli
måndag 21 juli
tisdag 22 juli

söndag 27 juli
måndag 28 juli
tisdag 29 juli
onsdag 30 juli

måndag 4 augusti
tisdag 5 augusti
onsdag 6 augusti
torsdag 7 augusti

tisdag 12 augusti
onsdag 13 augusti
torsdag 14 augusti
fredag 15 augusti

onsdag 20 augusti
torsdag 21 augusti
fredag 22 augusti
lördag 23 augusti

onsdag 27 augusti
torsdag 28 augusti
fredag 29 augusti
lördag 30 augusti

Förutsatt att jag förstått det hela rätt och att det inte blir några ändringar.

När vi var i Vimmerby för några helger sedan träffade vi på Mathilda Lindström som jobbat på ALV i flera år. Hon var också åtta år när hon började. För Sixten berättade hon hur otroligt kul det är och vad mycket man får lära sig. Hon berättade också om sådant som kan vara lite jobbigt och att han alltid ska säga till någon vuxen om något inte känns bra. En sak som man kanske inte tänker på när man känner någon som jobbar som skådespelare i parken är att den spelar en roll. Mathildas mamma berättade att hon hälsat glatt på sin dotter, som tittat på henne som om hon varit en främling, nigit och sagt ”Goddag frun.”

Om ni kommer och tittar i sommar, vilket jag hoppas att ni gör, tänk då på att det är LILLEBROR ni ser där, och inte Sixten.

…  och vad Fanny gjorde? Det berättar jag om i morgon.

Galapremiär för ”Svart kung”

När jag under förra året skjutsade Filippa till Falkenberg för att hon skulle vara statist i en långfilm, sa jag att den dagen det var dags för premiär då fick hon gärna ta med sin kära mamma.

Så igår entrade vi den röda mattan, för det var galapremiär för filmen ”Svart kung”. Mycket folk var det som tagit sig till Falkhallen i Falkenberg och som oftast när det är mycket nerver på spel så strulade det elektriska. Det gjorde inte mig så mycket. För det var härligt att bara få vara i den här miljön med alla dessa fantastiska människor. Ca en timma efter utsatt tid fick de igång filmen, och tro mig, den var värd att vänta på.

DSC_1480

Vissa ansikten är mer kända än andra. Skådespelaren Hans Mosesson är kanske mer känd som Ica-Stig.

Filmen som är regisserad av Ronnie Brolin på iFocus handlar om hur de val vi gör påverkar oss och våra liv. En bra, viktig och delvis obehaglig film om drogproblem i dagens samhälle. Det gick inte att hålla tårarna tillbaka och jag tror ingen i Falkhallen lämnades oberörd.

DSC_1484

Filippa här med Rikard Björk

En av huvudrollerna spelas av den stilige och karismatiske Rikard Björk. Han berättade för oss att han håller på att spela in en Beck-film nu. Lite googling på honom visade att han 2008 spelade i Bröderna Lejonhjärta på Astrid Lindgrens Värld. Apropå det, så är Sixten där den här helgen för att få sitt manus och träffa de andra skådespelarna.

DSC_1489 - version 2

”Heeej Filippa!” sa regissören himself, Ronnie Brolin.

Förutom själva filmen och mingel med bubbel så bjöds vi på bakomfilmer, intervjuer och uppträdanden. Vet ni vad man får om man blandar ihop havregryn med vatten och nypnsoppa? Jo, en perfekt filmspya. Det finns alltid nya saker att lära sig, eller hur?

Hur gick det då? Syntes Filippa i filmen? Ja, om man vet om att det är i nattklubbs-scenerna hon är med, så kan man se henne dansa i några scener bakom huvudkaraktärerna.

DSC_1515 - version 2

Här med filmskaparna Marcus, Mattias och Jenny.

Filippa och Ann

Kul var det!

Jag har aldrig varit på en galapremiär förut men kan absolut tänka mig att gå på det igen, så inbjudan mottages tacksamt.

Vad sägs om ”Just nu”

Ibland när jag läser böcker så undrar jag ”Hur gör hon/han när de skriver?”. Jag undrar också vad det är som får mig att jag fascineras av just vissa böcker? Nu har jag fördelen att få följa flera författare på deras resa och får se deras arbete på nära håll. Jag har varit med när vissa karaktärer vuxit fram och kanske till och med påverkat åt ena eller andra hållet, vad vet jag? Och självklart påverkas det jag skriver om av allt som händer runtomkring mig, även om allt jag skriver är fiktivt.

Jag vet att skriva, som allt annat, handlar om disciplin. Det går inte att sitta och vänta på inspiration för då händer inget. Tänk om vi skulle invänta inspiration i vardagen för att få något gjort, hur skulle det se ut? Hur ofta har vi inspiration att laga mat, tvätta eller städa? Eller som Dag sa på hans kurs: ”Inte går du till badhuset och byter om till badkläder, sätter dig vid kanten och väntar på inspiration?”

Att få ta del av hur andra gör. Att lyssna och lära. Gå kurser och läsa böcker och bloggar. Det får mig komma vidare i mitt skrivande. Fast det som sporrar mig mest är mitt eget skrivande, vare sig det är i min roman, i min dagbok eller här på bloggen. Jag tycker det är bättre att skriva något som är dåligt, än att inte skriva alls. För precis som en löpare, så är varje träning ett steg i rätt riktning. Säg den löpare som blivit bättre av att invänta inspiration.

Igår delade en av mina favoritförfattare med sig av sina tips på hur hon gör. Själv älskar jag hennes bok ”Sonjas sista vilja”, och hennes andra två böcker tycker jag också om. Nu ser jag fram emot att läsa den fjärde, ”En liten värld”. Du kan läsa om Åsa Hellbergs tips här.

Tillhör du de där som funderar på att börja skriva, men inte vet riktigt hur du ska komma igång? Eller har du kanske skrivit en hel del men vill ta ditt skrivande till nästa nivå. Då kan jag varmt rekommendera Londonkursen med Ann och Dag.

Jag hör ofta folk säga att de gärna skulle vilja, men just nu funkar det inte. De har fullt upp med allt annat. Men vad är det som säger att du kommer att ha mer tid om ett år, eller om fem år? Om det är något du drömmer om att göra, (för dig är det förmodligen något helt annat än att skriva) så kanske ”just nu” är rätt tillfälle.

Varför göra det enkelt …

… när man kan krångla till det. Några ord som både Eniro och sjukvården i Habo kan använda som sina ledord.

Idag blev jag uppringd av en säljare på Eniro som ställde massvis av frågor där jag bara svarade ”Mmmm”. För är det något jag lärt mig så är det att man aldrig ska svara ”Ja” på någon fråga, för då kan det senare klippas ihop och få det att låta som att jag gått med på ett köp jag inte gjort. När jag mmmat mig igenom första delen av samtalet och alla artighetsfrågor kom han till saken. ”Vi har ju precis avslutat första delen av det vi har att erbjuda dig, det vill säga katalogen och sökningar via datorn. Nu går vi vidare med nästa steg. Att ditt företag ska bli sökbart även via mobilen och paddan. Du får det till ett rabatterat pris på 3000kr, låter inte det bra?”

Låter bra? Det låter fruktansvärt i mina öron. Jag har precis betalat över 5000kr till Eniro och då ingår alltså inte detta. Jag vet att jag frågade om det täckte allt, och det svarade den säljaren att det gjorde. Historien upprepar sig. När de började införa internettjänster, då fick man först betala för katalogen och sedan för internet, var för sig. Nu när ingen vill ha katalogen hittar de nya vägar att pressa pengar från företagen. Väldigt fult gjort Eniro. Enligt säljaren så ingick det ”lilla mobilpaketet” i det jag hade beställt men då hamnade jag längst ner i sökningen. Med dagens erbjudande skulle jag hamna överst på listan. Nu är det inte så många salonger i Habo och jag tror fortfarande att nöjda kunder är den viktigaste marknadsföringen.

Det är få saker som gör mig så arg som när jag känner mig lurad, och det var precis vad jag kände mig idag. Säljaren hade väl gått den kursen och skötte samtalet väldigt snyggt. Jag antar att jag inte är den första som blivit fly förbannad … Han undrade var jag var beredd och betala. Ni hör, han har gått kursen, och jag svarade 500kr fast egentligen tyckte jag att jag skulle få det här paketet på köpet. Han svarade att han inte kunde gå under tusenlappen men att jag kunde få det för det. Aha, tänkte jag, då har jag ändå fått ner priset med 2000kr, så okej då.

Vid närmare eftertanke är det inte alls okej. Jag laddade ner Eniro-appen. Har svårt att tro att killen hunnit göra några radikala ändringar så jag knappade in ”frisör Habo”. Gissa vem som kom högst upp på listan? Och gissa vem som inte alls ska betala ytterligare 1000kr till Eniro.

Som om det inte vore nog …

I tisdags ringde jag vårdcentralen för att få ny migränmedicin. Idag stannade jag till på apoteket för att hämta ut den. Under senaste året har jag köpt en hel del medicin och jag är tacksam över högkostnadskortet som jag kom upp i för ett tag sedan. För sköterskan i telefonen läste jag upp vad som stod på de gamla förpackningarna och när jag nämnde Sumatriptan sa hon att jag skulle ha Imigran istället. Mig spelade det ingen roll för de fungerar på samma sätt, men Imigran är dyrare. När jag idag skulle hämta ut min medicin så täckte inte högkostnadskortet Imgran i tablettform,  hade jag däremot fått Sumatriptan så hade jag fått det gratis. (Jag bad om Imigran nässpray också, och det täcktes av högkostnadskortet.) Varför det ska vara någon skillnad på vad som ska ingå i högkostnadskortet och vad som inte ska ingå, när det egentligen rör sig om samma sak kan man ju undra.

”Men det var ju Sumatriptan jag bad om, fast sköterskan ändrade det”. Det kunde inte killen på apoteket göra något åt. Vad trött jag blir! Jag fick alltså gå in på vårdcentralen och fick där prata med vad jag tror var samma sköterska som jag hade pratat med på telefon både i tisdags och när jag ringde om min leverfläck. Envist hävdade hon att jag sagt att jag skulle ha Imigran och jag förklarade för henne att det var hon som sagt det och jag trodde inte det spelade någon roll.  Tröttsamt med människor som ska ha rätt till varje pris. Själv struntar jag egentligen i vem som sagt vad, huvudsaken är att det blir rätt. Ja ja, efter en stund såg hon till att ändra det och hon mjuknade faktiskt lite. Mot slutet av vårt samtal var hon nästan trevlig. Vi får se nästa gång jag går till apoteket om hon fick till det, för jag hade varken tid eller ork att ta en ny kölapp igen.

Så, slutgnällt från mig idag!

I ett flow

Ibland kommer jag in i ett riktigt träningsflow. Då kan man hitta mig tidigt på morgonen i gymmet, cyklandes runt Hornsjön, eller springandes på någon av stigarna häromkring. Tyvärr var det längesedan jag var där.  På sin höjd har det blivit promenader den senaste tiden och det är inte illa det.

Jag önskar att jag kunde kombinera träningsflow med skrivarflow. Då skulle jag vara i de bästa av världar. Tja, blandat med att frisera lite kunder och umgås med vänner och familj såklart.

Just nu är jag i ett läsflow. Vilket är passande eftersom jag fyndet en hel del på bokrean och precis varit på releaseparty. Vanligtvis brukar det ta flera veckor för mig att ta mig genom en bok om jag ens tar mig genom den. Ljudböcker har varit min räddning. Jag lyssnar alltid på någon bok när jag tränar, promenerar eller gör någon nytta hemma. Tack vare ljudböckerna vill jag nog säga, har jag upptäckt tjusningen i att också läsa böcker. För många är det kanske tvärtom.

IMG_1376

Förra veckan läste jag en bok jag länge längtat efter. När jag hörde talas om vad den handlade om fick jag mardrömmar, på riktigt. 7-årige William försvinner spårlöst när han ska gå den korta vägen från ena förälderns lägenhet, till den andres. Minna väver ihop flera personers livsöden på ett nervpirrande sätt i hennes debutroman ”Skuggplats”. Jag som vanligtvis kan somna mitt i en uppgörelse hade svårt att lägga ifrån mig boken, och läste den i stort sett non-stop. Nu hade jag ganska höga förväntningar på den här boken och jag blev verkligen inte besviken, snarare tvärtom, den var ännu bättre.  Så Minna, nu är det bara att sätta igång och skriva nästa, för jag vill läsa mer av dig.

Det går inte att komma ifrån att jag kom att tänka på en viss låt när jag läste om Stallbacka bilfabrik. En gammal favorit som jag bjuder på här: