Backstagearbetare

Hjälp! Tiden rinner iväg och jag hinner knappt inte blogga! Fast tänk vad skönt om det bara vore det jag missade. Ungefär en månad försent fick jag in sommartiderna till fritids, efter att personalen påpekat det lite fint. Förmodligen är det inte det enda jag missat, men precis som en senil har jag glömt det i så fall.  Just nu händer det massa nya saker i mitt liv och det känns som om jorden snurrar lite fortare än vanligt. Det är en härlig joy-ride och jag tänker njuta av färden. Om jag nu kommer ihåg det.

Långfredagen spenderade jag på Jönköpings vackra teater. När frågan om att hjälpa Grease-ensemblen kastades ut på facebook var jag inte sen med att tacka ja. Tänk att handla hamburgare på McDonalds, fylla på vatten i hinkar och placera ut dessa så att artisterna kunde få sina blommor, koka spaghetti, hälsa publiken välkommen i foajén och dela ut programblad kunde vara så kul. Nästan så jag skulle kunna tänka mig att göra det på heltid. Fast det kanske inte var uppgifterna i sig som gjorde att det kändes så fantastiskt. Bara att få befinna sig på Jönköpings teater får mig att känna mig lycklig. Att sedan få umgås med, och serva sådana underbara talanger kan inte bli annat än kul. Jag kan förstås inte ta åt mig hela äran själv, Sixten hjälpte mig. Han placerade reklamblad i programbladet och hängde backstage med killarna i deras loge.

Grease_Collage

Vi såg föreställningen kvällen innan. Då hade vi bjudit med Mikaels föräldrar som fick biljetter av oss i julklapp. Jag vet att jag är partisk, men även om inte mina döttrar hade varit en del av detta, så hade jag ändå tyckt att det var helt suveränt. Jag har sett två olika föreställningar av Grease i Stockholm. Båda med Pernilla Wahlgren i huvudrollen och jag tycker att Jönköpingsgänget gjorde den minst lika bra.

DSC_2178När jag hjälpte till var det föreställning både kl 15 och kl 19. På den första föreställningen fick jag och Sixten sätta oss på läktaren och se hela föreställningen en gång till. Tala om lycka. Sedan blev Sixten hemskjutsad och jag jobbade på en föreställning till. I stället för att se showen en tredje gång städade jag upp i köket och var stand in för diskmaskinen som vägrade att fungera. Jag hann nog diska upp lite mer än hälften i den välfyllda diskmaskinen innan en anställd på teatern dök upp Han hade den rätta knycken … det var så dags. Fast jag hade gärna diskat igen mot att fått se föreställningen en gång till.

DSC_0145

Jag vill ge alla en stor eloge som jobbat med det här och en stjärna i kanten till Eva Edevik som regisserat och Sanna Holmgren Jonsson som gjort koreografi och kostym till den fantastiska uppsättningen.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s