Månadsarkiv: oktober 2014

Lets Dance!

I väntan på att de ska höra av sig ifrån TV4-redaktionen så har jag tagit saken i egna händer. Jag anmälde mig och Mikael till nybörjarkurs i bugg!!! Nu har redan halva terminen gått och jag har inte ord för hur roligt det är.
Varje söndageftermiddag är det likadant. Jag är trött och slö och vill helst av allt bara ligga i soffan och slappa. Men det går ju inte, är man anmäld så får man allt ta och släpa sig dit. I Alléhallen hinner jag knappt innanför dörrarna förrän jag känner hur inspirationen flödar, och när lektionen väl börjat så tar det inte lång stund förrän mina läppar bara ler. Visst blir det lite fel då och då, men herregud, vi är ju nybörjare! Hahaha, jag undrar hur länge jag kan skylla på det?

Jag har faktiskt gjort två tappra försök tidigare i mitt liv. Första gången var när jag gick i sjuan eller åttan och brukade gå på disco ”Inside” på Rigoletto i Jönköping. Om man gick på Gerds Dansskola som var innan discot så gick man in gratis. Det gillade ekonomen i mig. Istället för att betala 20:- i inträde varje gång, betalade man 40:- för en hel termin i dansskolan. Jag och mina kompisar plågade oss igenom danslektionerna. Minns fortfarande danslärarnas ”Slooow, slooow, quickquick” och ”Fram-steg-och-bak-steg-och-rundtur-och-baksteg”. Vad tragiskt att de fick något som egentligen är kul att bli fruktansvärt tråkigt. (För det kan inte ha något att göra med min fjortisinställning jag hade till allt på den tiden)
Andra gången var när jag och Mikael precis träffats. Då hann vi med några bugglektioner och tyckte det var riktigt kul, innan han blev sjuk i hjärtsäcksinflammation. På den tiden höll Mikael på med orientering och flera orienterare insjuknade i twar, vilket i vissa fall hade dödlig utgång. Det gjorde att Mikael fick förbud mot all form av träning och därmed var det slut med danslektioner för vår del.

Rita-Hayworth-and-Fred-Astaire

Jag och Mikael övar lite i vardagsrummet.

Jag råkade nämna för Filippa att jag känner mig socialt inkompetent och är orolig för att bli uppbjuden när jag är ute där det dansas. Min underbara dotter såg som alltid till att ta ner mig på jorden.
”Det behöver du inte oroa dig för mamma”, sa hon med glimten i ögat och syftade inte på mina danskunskaper.

Jag kommer aldrig att bli någon stjärna på att dansa och det är inte heller mitt mål. Mitt mål är, som alltid, att ha kul och njuta av nuet. Det gör jag när jag dansar! Jag längtar redan till nästa danstillfälle.

Sixten med Boys don´t cry X 2

Tänk vad mycket som händer på en vecka. Förra lördagen var Sixten åtta år och uppträdde i Gamleby med Ulrik Munthers låt ”Boys don´t cry”. Eftersom han precis börjat att ta pianolektioner så kompade han sig själv på keybord.

Idag var det final och det var bara att sätta sig i bilen och köra den välbekanta vägen förbi vårt andra hem, Vimmerby, och fortsätta den slingriga vägen till Gamleby.  Nu när Sixten fyllt nio tog han gitarren istället. Själv sköter jag mitt jobb som stolt mamma mycket bra.

 

 

DSC_0899

Alla duktiga talanger

Det är som alltid så kul att träffa alla fina talanger och deras goa föräldrar. Hoppas vi snart ses igen.

DSC_0912

Vann gjorde söta Izabella Swartz med ”Utan dina andetag”

Bulltirritering

Härom dagen var det kanelbullens dag och jag bakade faktiskt kanelbullar för att kunna bjuda på dem när Sixten ska ha sitt kalas. Det var inte igår jag bakade direkt. Bullarna blev olika stora och en del sköt iväg på höjden som små torn, men Sixten blev nöjd och det är huvudsaken. Kanelbullar, som så mycket annat får mig att tänka på vår käre Karlsson. Så här kommer det andra klippet från sommarens föreställningar.

IMG_2270 - version 2

Jag saknar Karlsson, Fröken Bock och Lillebror …

 

 

Migränyoga

Att jag till och från lider av migrän har knappast undgått någon. Ofta slår det till när jag har något roligt på schemat, saker som jag sett fram emot. Det kombinerat med var jag är i min kvinnliga cykel. De flesta gångerna kan jag häva anfallen med Sumartiptan-tabletter (ett billigare alternativ till Imigran), men inte alltid. Som så många andra som har migrän så har jag prövat det mesta. Vid årsskiftet testade jag till och med Botox, vilket var en skrämmande upplevelse i sig som jag kanske kan berätta om någon gång framöver. Den stora nackdelen när själva behandlingen väl var gjord, var att han som gav mig sprutorna kom åt den muskeln som ska hålla upp ögonlocket. Nu var jag fri från migrän men med ett hängande ögonlock som jag drogs med i varje dag i flera veckor. Pest eller kolera?

För ungefär en månad sedan tittade Mikael på ett program på teven där de pratade om att använda yoga mot migrän. Samma dag berättade jag det för en kund som också sett programmet och skickade länken till mig.  Per Söder i Fråga Doktorn

Jag, som gillar yoga, tyckte att det här lät intressant och på bokmässan träffade jag Per Söder och köpte hans bok som kort och gott heter Migränyoga.

migranyoga-bli-fri-fran-huvudvark-med-yoga-ayurveda

Klicka på bilden för att komma till adlibris

Under en veckas tid har jag gjort några av bokens övningar + lagt till den övningen som Per demonstrerar i teve-klippet. Det tar inte många minuter och det känns helt underbart efteråt.

Igår gjorde jag dock ett undantag. När jag hade gått och lagt mig kom jag på att jag inte gjort övningarna och bestämde mig för att hoppa över en gång. Det skulle jag inte gjort. Idag under dagen fick jag migrän som jag tack och lov kunde häva med en tablett. Det gjorde att jag kunde fortsätta att jobba, men det känns inte bra att proppa sig full av medicin om det finns andra alternativa behandlingar. Nu i eftermiddag har jag yogat igen och nu känns allt mycket bättre.

 

IMG_3491

 

Jag har dammat av min underbara gamla yogamatta och rullat ut den i vårt dansrum. Det behövs inte så mycket plats för att göra övningarna och har man ingen matta kan man faktiskt sitta på en stol och göra dem.

Jag tänker definitivt ge det här en chans!