Lets Dance!

I väntan på att de ska höra av sig ifrån TV4-redaktionen så har jag tagit saken i egna händer. Jag anmälde mig och Mikael till nybörjarkurs i bugg!!! Nu har redan halva terminen gått och jag har inte ord för hur roligt det är.
Varje söndageftermiddag är det likadant. Jag är trött och slö och vill helst av allt bara ligga i soffan och slappa. Men det går ju inte, är man anmäld så får man allt ta och släpa sig dit. I Alléhallen hinner jag knappt innanför dörrarna förrän jag känner hur inspirationen flödar, och när lektionen väl börjat så tar det inte lång stund förrän mina läppar bara ler. Visst blir det lite fel då och då, men herregud, vi är ju nybörjare! Hahaha, jag undrar hur länge jag kan skylla på det?

Jag har faktiskt gjort två tappra försök tidigare i mitt liv. Första gången var när jag gick i sjuan eller åttan och brukade gå på disco ”Inside” på Rigoletto i Jönköping. Om man gick på Gerds Dansskola som var innan discot så gick man in gratis. Det gillade ekonomen i mig. Istället för att betala 20:- i inträde varje gång, betalade man 40:- för en hel termin i dansskolan. Jag och mina kompisar plågade oss igenom danslektionerna. Minns fortfarande danslärarnas ”Slooow, slooow, quickquick” och ”Fram-steg-och-bak-steg-och-rundtur-och-baksteg”. Vad tragiskt att de fick något som egentligen är kul att bli fruktansvärt tråkigt. (För det kan inte ha något att göra med min fjortisinställning jag hade till allt på den tiden)
Andra gången var när jag och Mikael precis träffats. Då hann vi med några bugglektioner och tyckte det var riktigt kul, innan han blev sjuk i hjärtsäcksinflammation. På den tiden höll Mikael på med orientering och flera orienterare insjuknade i twar, vilket i vissa fall hade dödlig utgång. Det gjorde att Mikael fick förbud mot all form av träning och därmed var det slut med danslektioner för vår del.

Rita-Hayworth-and-Fred-Astaire

Jag och Mikael övar lite i vardagsrummet.

Jag råkade nämna för Filippa att jag känner mig socialt inkompetent och är orolig för att bli uppbjuden när jag är ute där det dansas. Min underbara dotter såg som alltid till att ta ner mig på jorden.
”Det behöver du inte oroa dig för mamma”, sa hon med glimten i ögat och syftade inte på mina danskunskaper.

Jag kommer aldrig att bli någon stjärna på att dansa och det är inte heller mitt mål. Mitt mål är, som alltid, att ha kul och njuta av nuet. Det gör jag när jag dansar! Jag längtar redan till nästa danstillfälle.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s