Kategoriarkiv: Träna

Lets Dance!

I väntan på att de ska höra av sig ifrån TV4-redaktionen så har jag tagit saken i egna händer. Jag anmälde mig och Mikael till nybörjarkurs i bugg!!! Nu har redan halva terminen gått och jag har inte ord för hur roligt det är.
Varje söndageftermiddag är det likadant. Jag är trött och slö och vill helst av allt bara ligga i soffan och slappa. Men det går ju inte, är man anmäld så får man allt ta och släpa sig dit. I Alléhallen hinner jag knappt innanför dörrarna förrän jag känner hur inspirationen flödar, och när lektionen väl börjat så tar det inte lång stund förrän mina läppar bara ler. Visst blir det lite fel då och då, men herregud, vi är ju nybörjare! Hahaha, jag undrar hur länge jag kan skylla på det?

Jag har faktiskt gjort två tappra försök tidigare i mitt liv. Första gången var när jag gick i sjuan eller åttan och brukade gå på disco ”Inside” på Rigoletto i Jönköping. Om man gick på Gerds Dansskola som var innan discot så gick man in gratis. Det gillade ekonomen i mig. Istället för att betala 20:- i inträde varje gång, betalade man 40:- för en hel termin i dansskolan. Jag och mina kompisar plågade oss igenom danslektionerna. Minns fortfarande danslärarnas ”Slooow, slooow, quickquick” och ”Fram-steg-och-bak-steg-och-rundtur-och-baksteg”. Vad tragiskt att de fick något som egentligen är kul att bli fruktansvärt tråkigt. (För det kan inte ha något att göra med min fjortisinställning jag hade till allt på den tiden)
Andra gången var när jag och Mikael precis träffats. Då hann vi med några bugglektioner och tyckte det var riktigt kul, innan han blev sjuk i hjärtsäcksinflammation. På den tiden höll Mikael på med orientering och flera orienterare insjuknade i twar, vilket i vissa fall hade dödlig utgång. Det gjorde att Mikael fick förbud mot all form av träning och därmed var det slut med danslektioner för vår del.

Rita-Hayworth-and-Fred-Astaire

Jag och Mikael övar lite i vardagsrummet.

Jag råkade nämna för Filippa att jag känner mig socialt inkompetent och är orolig för att bli uppbjuden när jag är ute där det dansas. Min underbara dotter såg som alltid till att ta ner mig på jorden.
”Det behöver du inte oroa dig för mamma”, sa hon med glimten i ögat och syftade inte på mina danskunskaper.

Jag kommer aldrig att bli någon stjärna på att dansa och det är inte heller mitt mål. Mitt mål är, som alltid, att ha kul och njuta av nuet. Det gör jag när jag dansar! Jag längtar redan till nästa danstillfälle.

Migränyoga

Att jag till och från lider av migrän har knappast undgått någon. Ofta slår det till när jag har något roligt på schemat, saker som jag sett fram emot. Det kombinerat med var jag är i min kvinnliga cykel. De flesta gångerna kan jag häva anfallen med Sumartiptan-tabletter (ett billigare alternativ till Imigran), men inte alltid. Som så många andra som har migrän så har jag prövat det mesta. Vid årsskiftet testade jag till och med Botox, vilket var en skrämmande upplevelse i sig som jag kanske kan berätta om någon gång framöver. Den stora nackdelen när själva behandlingen väl var gjord, var att han som gav mig sprutorna kom åt den muskeln som ska hålla upp ögonlocket. Nu var jag fri från migrän men med ett hängande ögonlock som jag drogs med i varje dag i flera veckor. Pest eller kolera?

För ungefär en månad sedan tittade Mikael på ett program på teven där de pratade om att använda yoga mot migrän. Samma dag berättade jag det för en kund som också sett programmet och skickade länken till mig.  Per Söder i Fråga Doktorn

Jag, som gillar yoga, tyckte att det här lät intressant och på bokmässan träffade jag Per Söder och köpte hans bok som kort och gott heter Migränyoga.

migranyoga-bli-fri-fran-huvudvark-med-yoga-ayurveda

Klicka på bilden för att komma till adlibris

Under en veckas tid har jag gjort några av bokens övningar + lagt till den övningen som Per demonstrerar i teve-klippet. Det tar inte många minuter och det känns helt underbart efteråt.

Igår gjorde jag dock ett undantag. När jag hade gått och lagt mig kom jag på att jag inte gjort övningarna och bestämde mig för att hoppa över en gång. Det skulle jag inte gjort. Idag under dagen fick jag migrän som jag tack och lov kunde häva med en tablett. Det gjorde att jag kunde fortsätta att jobba, men det känns inte bra att proppa sig full av medicin om det finns andra alternativa behandlingar. Nu i eftermiddag har jag yogat igen och nu känns allt mycket bättre.

 

IMG_3491

 

Jag har dammat av min underbara gamla yogamatta och rullat ut den i vårt dansrum. Det behövs inte så mycket plats för att göra övningarna och har man ingen matta kan man faktiskt sitta på en stol och göra dem.

Jag tänker definitivt ge det här en chans!

Vilse

Igår när jag var ute på en långpromenad fick jag för mig att testa en genväg. Jag hade redan gått cirka 15 kilometer och var lite smått trött och ville hem för svärföräldrarna skulle komma på middag. Det var ungefär tre-fyra kilometer kvar om jag skulle fortsatt på vägen, men Mikael hade vid ett annat tillfälle sagt att man kunde ta en stig genom skogen och därmed komma hem lite snabbare. Det lät spännande tänkte jag och kollade lite snabbt på google maps i telefonen. Hade jag vetat hur lång och brant backen var som jag tog mig upp för så kanske jag ändå hade valt den vägen. Men om jag från början förstått att det var fel väg och att jag skulle irra runt planlöst i en skog jag inte kände till så hade jag låtit bli.

Det är bara att konstatera att någon orienterare, det är jag inte. Jag fattar verkligen inte vad som är upp eller ner, norr eller söder. När jag tyckte att jag gick åt rätt håll så visade gpsen det motsatta. Tack och lov hamnade jag till slut på 14 kilometers spåret, och såg en skylt med 9 km. Jamen vad skönt, då är det ju bara fem kilometer kvar till Gränsenstugan. Det slutade med att jag ringde Mikael och han hämtade upp mig vid när jag kommit ut på en väg. Jag är ganska säker på att min promenad blev närmare en halvmara, vilket egentligen känns ganska bra så här i efterhand.

IMG_1464Det var inte bara blommor som fanns i väggrenen. Ett litet föremål fick genast min hjärna att gå igång. Jag har läst alldeles för många deckare helt enkelt.

Med november i backspegeln

Det svischade bara till, så var november slut. Det var månaden då jag skulle skriva en roman på 50 000 ord!!! Det var också månaden jag skulle avstå från allt som innehöll socker (det har jag inte berättat här, men haft en pakt med mina träningskompisar). Hur gick det då???

Det beror på hur man ser det. Så klart!  Jag skulle kunna säga att jag failade totalt. Jag skrev inte 50 000 ord och jag åt faktiskt lite godis, oops!

Jag skrev 23 699 ord, vilket är bra mycket mer än jag skrivit på en månad tidigare. Allt gick bra fram till Filippa fick sitt krampanfall, då var det svårt att samla tankarna oavsett om jag hade tiden eller inte. Livet kom liksom emellan, fast det var inte bara tråkigheter. Det var mycket positivt som också gjorde att jag inte koncentrerade mig på skrivandet fullt ut den här månaden. Allt som hänt har i alla fall sporrat mig i en positiv riktning och jag fortsätter att skriva för det är riktigt kul!

Sötsakerna då? Jo, när min kompis Ulrika berättade att hon inte skulle äta sötsaker under november var jag inte sen att hänga på. Jag behövde verkligen ett uppehåll från giftet som greppat tag om mig. Det var den 3e november som jag började och under månaden gjorde jag tre undantag. Det betyder 25 dagar utan socker!!!

Good enough, får bli mitt nya ledord!

IMG_0846

Jag fortsätter att jobba på min narcissistiska sida och bjuder på en selfie från min söndagspromenad. 15km i strålande sol! För säkerhets skull tillägger jag att det var längesedan sist. För att inte tala om mina gymbesök, det kortet börjar bli dyrt nu. Kanske är dags att ändra på det.

Mysig tjejhelg

I helgen var jag i Stockholm tillsammans med Annika och Katrin. Tanken var att vi tre skulle springa Tjejmilen. Själv har jag sprungit den några gånger förut och tycker att det är ett trevligt, lagom långt lopp.  Vad jag däremot inte har gjort i år, är att träna inför loppet. Visst, jag har sprungit lite grann, med betoning på lite. Jag tycker det har varit för varmt i sommar för att löpträna. Det är inte många somrar man har kunnat säga det. Senaste veckan har jag dessutom känt mig hängig, så för mig var det inget svårt beslut att hoppa över loppet. Katrin däremot försökte in i det längsta. Trots halsont, bytte hon om, nålade fast nummerlappen och följde med Annika, den enda av oss som var pigg, ner till Gärdet. Där uppsökte hon läkare för att rådgöra. Han hade spänt ögonen i henne och frågat. ”Vad tror du att jag kommer att säga?” Han talade om att det är väldigt lätt att få hjärtmuskelinflammation om man tränar/tävlar när man inte känner sig bra. Det gjorde att mitt val kändes ännu bättre. Annika höll ställningen för oss alla tre och fullföljde loppet. Tur, för då hade vi något att fira på kvällen.

Jag tog istället t-banan till centrum och tanken var först att jag skulle shoppa, men huvudet kändes lite för tungt för det. Efter att ha strövat runt på NK ett tag satte jag mig på Espresso House med en toast, en latte och en god bok. Jag mindes att Eva, en vän från Romance-kursen skrivit på facebook att hon skulle signera sin bok ‘Lova’ i Humlegården, så jag tog en promenad dit. Efter att ha letat en stund hittade jag ett stort gäng sittande på filtar, med fikat framdukat och i vimlet såg jag några bekanta ansikten. Bland annat min skrivarkompis Anna som jag är så oerhört stolt över. Hon har nämligen precis fått kontrakt på sin bok. Stort Grattis till dig Anna! När jag fick veta det för någon vecka sedan blev jag lika glad som om det vore jag som skrivit på de där papperna. Jag har bestämt att vi ska fira ordentligt om några månader när Anna, Minna och jag ska på Skrivarkryssning tillsammans. Då ska det skålas!

Böcker

Jag fick äntligen tag på ‘Lova’ som jag velat läsa sedan jag träffade Eva i juni.  Det gladde mig också att ’90 minuter’ som är en bok jag läst om på Facebook och som genast tilltalade mig (den handlar ju om Hollywood) fanns att köpa. Det är alltid mycket roligare att träffa författarna och få böckerna man köper signerade, tycker inte du det också?  Världen kändes ganska liten när jag kände igen Katarina, som författaren till ’90 minuter’ heter, från hennes profilbild på Facebook.

Det jobbiga med att ha massa bra böcker som man vill läsa är att det tar lite av den tiden jag kunde använt till att skriva. Det är en svår avvägning där.

På kvällen hade vi bokat bord på Ramblas som vi blivit rekommenderade från flera håll. Det förstår jag för personalen var jättetrevlig och maten smakade fantastiskt. Här skålade vi för Annika som varit duktig och sprungit dagen till ära. Senare på kvällen fick vi sällskap av några vänner till Katrin och vi fortsatte till Hornhuset. Där var det inte alls lika mycket folk och betydligt lättare att föra ett samtal. Tyvärr var inte personalen lika tillmötesgående som på första stället. När Malin och Ann-Catrin som tjejerna hette, ville vidare till Malmen så åkte vi hem, dvs till Niklas (Annikas man) lägenhet. Tala om lyxigt att kunna låna en lägenhet ett stenkast från startfällorna i tjejmilen. Trots en knarrig madrass så sov jag som en stock där, och kanske på grund av det, sov de andra två lite sämre.

Tjejmilen 2013

Tack tjejer för en kanonhelg. Hoppas vi gör om det snart igen. Nu vet vi att vi inte behöver svepskäl som springa för att få det trevligt.

Ett marathon känns inte så långt borta

…så gick mina tankar i nedförsbackarna idag. Den tanken slogs brutalt bort i varje uppförsbacke.

Dagens löprunda, som var min andra utomhus denna säsongen, gick faktiskt bra. Det stod 12km i mitt löpprogram från jogg.se som ska hjälpa mig att klara Göteborgsvarvet. Det är så mycket skönare att springa utomhus än på löpband, framför allt en dag som denna. Några minusgrader och strålande sol från en klarblå himmel. Det blev faktiskt så att mina 12km blev 13 innan jag kom hem. Tyvärr kan jag inte skryta med att det alltid blir åt det hållet.

IMG_8497

I veckan har vi firat Mikael som fyllt 42. Han har turen att fylla år strax efter bokrean, så förutom ett par cykelbyxor fick han en trave böcker. Igår kväll började han på ”Grannen” av Dag Öhrlund/Dan Buthler. När jag kom hem från jobbet idag hade han läst ut den och nu är han tveksam till om han vill släppa iväg mig på kursen med Dag om en månad.

Vilken tur att jag gör som jag vill. Jag är grymt taggad och Dag har redan skickat några mail angående kursen. Bland annat så är vi bjudna på vinprovning första kvällen, hur trevligt låter inte det.