Etikettarkiv: Ann Ljungberg

Release för Dödlig åtrå

På skrivarkursen i London 2012 lärde jag känna Susanne Ahlenius som stolt berättade att hon skrev en erotisk deckare. Idag kanske inte det låter så revolutionerande men det här var före ”Femtio nyanser av honom” och jag var lite smått chockad över att någon skrev sådant. Hon förstod kanske inte själv hur rätt i tiden hon var (eller så gjorde hon det). I måndags var det releaseparty för hennes bok ”Dödlig åtrå” och jag fanns på plats redan klockan tolv för att hjälpa henne.

dödlig åtrå

IMG_3270

En liten lunchpaus ute på däck. Lugnet före stormen.

IMG_3268

Böcker plockades upp …

IMG_3265

… och bubbel ställdes på kylning.

Susanne A

Författaren Susanne Ahlenius, redo att ta emot sina gäster.

Festen hölls på en båt på Strandvägen i Stockholm och det kom mycket folk. För mig var det både kända och nya ansikten vilket var en kul mix.

IMG_3283

DÅsellfies_Collage

 

Minglade med några av mina #älskanoveller-kollegor, Jenny Jacobsson, Anneli Stålberg, Anna Keiler, Frida Andersson Johansson. Jag träffade även Ebba Range, författare till ”Kristalläpple” som jag läste ut i måndags morse. I vimlet pratade jag också med Ann Ljungberg, min författarcoach från Londonkursen. Det är alltid lika roligt att träffa henne.

”Dödlig åtrå” kommer att finnas att köpa på Akademibokhandeln, den går även att beställa på Bokus, Adlibris och cdon.

Susanne, du har lagt ribban på en helt ny plats vad det gäller releasefester. Tack för en fantastisk dag/kväll och för att du även agerade hotellvärdinna åt mig.

Annonser

Jag är en avhoppare

Min nya drog är, som många av er vet, skrivarkurser. Men jag inser att jag har blivit kräsen. Jag förstår först nu vilken tur jag har haft som tagit kurserna i rätt ordning. För hade jag kommit som nybörjare till den kursen som jag nu går på (läs, precis hoppat av) hade det inte blivit många ord skrivna av mig.

Mannen som håller i kursen är mysig och trevlig, men kursinnehållet och responsen gentemot oss kursdeltagare är inte vad jag förväntat mig. När det känns som man åter igen sitter på en högstadielektion som man är tvingad att gå på. När man vill ha tändstickor för att hjälpa ögonen att hålla sig öppna. När man laddat med både frukt och godis för att man inte ska somna. Ja, då är det något som är fel.

Jag har suttit och lyssnat tålmodigt, trots att sydamerikanska författare och poeter inte tillhör mina favoriter, precis lika lite som nordisk mytologi. Jag gav ändå kursen en chans. Efter andra lektionen med enbart upprepningar på vad som sades vid första tillfället, tyckte jag att det räckte. Hade det inte varit för att jag delat ut en text till alla vid det tillfället, en text som läraren bett mig kopiera upp för att jag skulle få respons på gången därpå, så hade jag struntat i att gå dit. Men nyfiken som jag är, ville jag förstås veta vad han hade att säga om det kapitlet ur min roman som jag blottade. Om han nu hade läst det vill säga. Han skyllde på att han haft en jobbig vecka och bla, bla, bla… Nu gillar inte jag ursäkter. Antingen gör man något – eller så gör man det inte. Men man står för sitt val! Jag betalar för att gå där. Jag går tidigare från mitt jobb för att kunna närvara. Åker tur och retur till Jönköping. Väljer bort kvalitétstid med min familj, eller skrivtid i min ensamhet. Därför väljer jag nu att hoppa av.

För två år sedan hamnade jag precis rätt. Hos rätt författarcoach, med de bästa skrivarvännerna och i en av världens coolaste städer. Jag förstod så klart inte då hur rätt allt verkligen var, men det kändes bra helt enkelt. Då var det Ann Ljungberg som stod för underhållningen och satte oss alla på roliga skrivaruppdrag. Här föddes kreativitet och här skapades texter. Läs gärna om det i min gamla blogg.

Victoria Bibliotek

Mysigare skrivarmiljö får man leta efter. Det här är biblioteket på Pub Victoria där kurserna i London hålls.

Förra året vid den här tiden så var det dags för mitt andra skrivarresa. Inte så långt denna gången. Men det gjorde inget, för stämningen i Tylösand var magisk. Dag Öhrlund satt nu vid katedern och han delade med sig av både skrivverktyg och sina egna erfarenheter. Åter igen var vi ett fantastiskt gäng som skapade magi av bokstäver och ord. Har du inte läst om det så kan du klicka dig vidare HÄR.

Numera håller de här två coacherna kursen i London tillsammans. Jag tycker att man kan kosta på sig att vara lite kräsen, bara nöja sig med det bästa. Är du intresserad av att ge ditt skrivande ett lyft så tveka inte.

Här bjuder jag på lite Dag i egen hög person:

Vad sägs om ”Just nu”

Ibland när jag läser böcker så undrar jag ”Hur gör hon/han när de skriver?”. Jag undrar också vad det är som får mig att jag fascineras av just vissa böcker? Nu har jag fördelen att få följa flera författare på deras resa och får se deras arbete på nära håll. Jag har varit med när vissa karaktärer vuxit fram och kanske till och med påverkat åt ena eller andra hållet, vad vet jag? Och självklart påverkas det jag skriver om av allt som händer runtomkring mig, även om allt jag skriver är fiktivt.

Jag vet att skriva, som allt annat, handlar om disciplin. Det går inte att sitta och vänta på inspiration för då händer inget. Tänk om vi skulle invänta inspiration i vardagen för att få något gjort, hur skulle det se ut? Hur ofta har vi inspiration att laga mat, tvätta eller städa? Eller som Dag sa på hans kurs: ”Inte går du till badhuset och byter om till badkläder, sätter dig vid kanten och väntar på inspiration?”

Att få ta del av hur andra gör. Att lyssna och lära. Gå kurser och läsa böcker och bloggar. Det får mig komma vidare i mitt skrivande. Fast det som sporrar mig mest är mitt eget skrivande, vare sig det är i min roman, i min dagbok eller här på bloggen. Jag tycker det är bättre att skriva något som är dåligt, än att inte skriva alls. För precis som en löpare, så är varje träning ett steg i rätt riktning. Säg den löpare som blivit bättre av att invänta inspiration.

Igår delade en av mina favoritförfattare med sig av sina tips på hur hon gör. Själv älskar jag hennes bok ”Sonjas sista vilja”, och hennes andra två böcker tycker jag också om. Nu ser jag fram emot att läsa den fjärde, ”En liten värld”. Du kan läsa om Åsa Hellbergs tips här.

Tillhör du de där som funderar på att börja skriva, men inte vet riktigt hur du ska komma igång? Eller har du kanske skrivit en hel del men vill ta ditt skrivande till nästa nivå. Då kan jag varmt rekommendera Londonkursen med Ann och Dag.

Jag hör ofta folk säga att de gärna skulle vilja, men just nu funkar det inte. De har fullt upp med allt annat. Men vad är det som säger att du kommer att ha mer tid om ett år, eller om fem år? Om det är något du drömmer om att göra, (för dig är det förmodligen något helt annat än att skriva) så kanske ”just nu” är rätt tillfälle.

Fifty shades of grey

– eller en vanlig söndagskväll på M/S Viking Cinderella. För bortsett från vårt sällskap med Tidningen Skriva och DNs författarkryssning hade åldern på övriga passagerare för länge sedan passerat det stadiet där man färgar över sina gråa hår. Det betydde att Barbados spelade för i stort sett tomt dansgolv och i baren fanns det gott om plats.

Med min förra busstur till Stockholm i färskt minne, var jag lite nervös. Jag skulle ta mig till båten med en anslutningsbuss från Jönköping och informationen om VAR jag skulle stiga på var lite vag. Det blev bättre än vad jag vågat hoppas på. Jag och en till resenär, Anneli, fick en egen minibuss med privatchaufför. Bertil körde oss både dit och hem med stor omsorg och säkerhet. Precis en sådan chaufför som jag behöver.

När jag hämtade ut våra bordingcards hörde jag en bekant röst bakom mig, och där stod Dag Öhrlund himself och hälsade mig välkommen. Strax därpå dök Anna upp, och snart därefter Minna. Så kul att träffa två utav mina allra första skrivarvänner igen och göra en sådan här speciell resa tillsammans.

Cinderella_Collage

I hytten bredvid oss bodde före detta Habotjejen Maria och hennes kompisar Paola (som jag pluggat medie- och kommunikationsvetenskap med) och Marie (som jobbat som frisör).  Vi hamnade bredvid dessa trevliga tjejer på middagen. Senare i vår hytt och med plastmuggar i högsta hugg, firade vi med Champagne att Anna, Minna och Maria snart släpper sina böcker.

I baren träffade jag Ann Ljungberg som var min första skrivarcoach och det var så kul att se henne igen IRL. Jag har varit med på en del webkurser som hon haft så jag har hört hennes härliga stämma flera gånger sedan vi sågs senast. Jag blev smickrad av att hon kom ihåg vad min story handlade om, hon hör förmodligen tusentals olika, så att hon mindes min gjorde mig riktigt glad.

Under söndagskvällen var det presentation av föreläsarna och fritt att ställa frågor till Skrivardoktorerna som består av: Ann Ljungberg, Dag Öhrlund, Johanna Wistrand och Sören Bondeson. På måndagen började föreläsningarna kl 9.00 och först ut var Torbjörn Flygt, följd av Monika Fagerholm. Jag har tyvärr inte läst något av dem men blev självklart intresserad.

IMG_0741_Fotor_Collage

Sören Bondeson är en av skrivardoktorerna och håller i skrivarkurser. Han har bl.a. skrivit ”Konsten att döda. Så skriver du en kriminalroman” Jag tyckte Sören var slående lik Jarl Borssén med sin charmiga sarkasm.

Sara Kadefors är en riktig favorit för mig. Jag har gillat henne sedan jag först hörde henne på P3 och älskar hennes böcker. Att få se henne gav lite ”Girl next door”-känsla. Så vanlig och ändå så speciell. Hon började skriva sent i livet (hon skrev som barn, men det hade hon själv glömt) och verkar tampas med samma tvivel som alla vi andra dödliga. Det är så lätt att tro att det är enkelt för vissa, bara för att man själv endast ser resultatet och inte hela processen. Därför var det intressant och höra hur Sara hade gått till väga och alla turer fram och tillbaka innan det till slut blev en bok. Hennes debut heter ”Sandor slash Ida” och tilldelades Augustpriset 2001. Min favoritbok av Sara Kadefors heter ”Borta bäst”. Har du inte läst den, så är det ett tips.

En förläggare, Svante Weyler, pratade om vad han söker hos blivande författare, och tro mig, jag kände inte alls igen mig i det han sökte. Jag skriver sådant som jag själv tycker om att läsa, och det han beskrev var kanske inget som lockade mig. Men vem vet, allt är en pågående process, så kanske en vacker dag…

Dagen avslutades med min favorit Dag Öhrlund. Han delade med sig av sina tips. Bl.a sa han att skrivandet är som lego – lek med det, och bygg ihop olika formationer. Han pratade också om hur viktigt det är att inte underskatta sina egna känslor i skrivandet. Dag har också skrivit en bok om skrivandet, ”Skriv din bok och sälj den”

Även om tipsen från de olika föreläsarna skiljde sig något så fanns det vissa genomgående drag. Skriv mycket. Skriv ofta. Skriv det du brinner för.

Vill du läsa mer ingående om Skrivarkryssningen så har Kristina Svensson gjort en mycket bra sammanfattning HÄR

C´mon join the joyride

Många frågar mig hur det går med boken. Ja, det kan man undra. Vissa dagar tycker jag att det går riktigt bra, men de dagarna är inte så många, än. Jag känner fortfarande att jag står på totalt okänd mark och det är både spännande och lite läskigt. Förmodligen så kände jag så här under mina första år som frisör också men då spelade jag säker, och det funkade. ”Fake it til you make it”. Så, tack, det går jättebra!

Det är ganska precis ett år sedan jag gick en skrivarkurs i London för Ann Ljungberg. Det blev startskottet för mig och mitt skrivande. Vi var verkligen ett härligt gäng, som bara lyckades vara tysta och försynta i ungefär en timma, sen pratade vi som om vi alltid känt varandra. Det är en vänskap som hållit i sig och jag är så glad och tacksam över mina skrivarvänner.

I sommar ska jag gå en kurs i Romance-genren med Simona Ahrnstedt. Utöver det var min tanke att jag skulle ta en vecka ledigt nu i vår för att åka någonstans och bara skriva, när en annan kurs dök upp. En författare som jag fascineras av är Dag Öhrlud, som tillsammans med Dan Buthler har skrivit böckerna om den snygge psykopaten Christopher Silfverbielke. Så idag har jag anmält mig till Författa vid havet – En helg med Dag Öhrlund. Om jag tyckte att jag var på okänd mark innan så känns det som jag står på ett isflak nu, utan att se land i sikte åt något håll. Hjälp, vad har jag gett mig in på?

Men jag älskar utmaningar. Det är så här jag vill leva mitt liv. Ta chansen när den erbjuds och njuta av färden. Vad är det värsta som kan hända?

Hur går det för dig? När bröt du okänd mark senast? Och om du inte gjort det, vad är det som håller dig tillbaka? Det tål att upprepas att vi lever här och nu – C´mon join the joyride!