Etikettarkiv: Carina Cefa-Öhrlund

Vad är väl en bal på slottet

Det här inlägget skulle egentligen handla om hur trevlig jag hade det på det Öhrlundska palatset igår kväll. För i min kalender hade jag sedan länge bokat in en tripp till Stockholm igen. Mikael hade bokat in oss på Scandic Infracity, igen. Till Sixten hade vi fixat barnvakt och tjejerna hade tackat ja till att följa med. Jag hade sett till att bli klar med alla julklappsinköp och vi hade klätt granen, för i helgen skulle vi inte vara hemma.

För bara ett år sedan hade jag inte ens kunnat föreställa mig att jag och min familj skulle bli bjudna på Glöggparty hos min favoritförfattare och hans trevliga familj. Fanns inte på kartan. Men livet är fyllt av trevliga överraskningar, och när en inbjudan trillade in, var jag inte sen att tacka ja.

Idag sitter jag här med en rejäl baksmälla, men inte av den önskvärda sorten. Jag har en migränbaksmälla. (Läs alla fula ord ni kan)

Igår morse vaknade jag klockan 6.00 och kände hur den hemska värken smög sig på mig. Bra, tänkte den positiva sidan av Ann, då hinner jag häva värken, klockan är inte så mycket än. Så jag pallrade mig upp och tog den starkare av mina migräntabletter och somnade om. Vaknade igen vid 9-tiden och värken fanns fortfarande kvar. Jag bad Mikael ge mig en ny tablett och lite vatten. Vanligtvis brukar jag kunna häva ett anfall på en halvtimma, men givetvis inte idag. Värken bara stegrade och jag började inse att det inte skulle bli någon resa för min del. Så istället för att göra mig festfin låg jag instängd i ett mörkt, tyst rum och slogs med mina värsta demoner. Vid ett-tiden hörde jag att de andra åt lunch. Jag gick upp och åt lite med dem innan jag, fortfarande med ett dunkande huvud lade mig i mitt mörka rum igen. Nästa gång jag vaknade visade klockan 17.00!!! Nu började jag känna mig som människa igen. Jag tror aldrig att jag har haft en migränanfall som varat så länge tidigare.

Jag vet att detta är ett riktigt ”tyck-synd-om-mig”-inlägg. Sorry! Tro mig, jag hade så mycket hellre minglat med massa trevliga människor än bara legat hemma i min säng. Jag vill som motpol till detta avsluta med de positiva sakerna:

Det finns saker som är så mycket värre än migrän, även om man har svårt att inse det när man är drabbad.

Det kunde varit vi som ordnade festen, och då hade det genast blivit lite jobbigare.

Jag är glad och tacksam för att vi blev bjudna. Tack Dag och Carina!

Mitt liv i ultrarapid

Sällan har jag varit så socialt kulturell. Vissa tycker om att portionera ut roliga händelser med lagom långt mellanrum – inte jag! Här kör vi allt på en gång. Det hela började i torsdags med Annas bokrelease. Därifrån åkte jag till min vän sedan länge, länge tillbaka, Åsa Eklöf som numera bor norr om Stockholm. Hos Åsa, Johan och deras små döttrar sov jag två nätter vilket var tur, för jag och Åsa hade massor att ta igen. Här bjöds jag inte bara på god mat, utan även dansshow och en tillbakablick på hur det var att vara småbarnsförälder. 

FamEklöf_Collage

På lördagen vid lunchtid körde Åsa mig till Barkaby där vi mötte resten av familjen Hugosson. Vi fikade tillsammans innan det var dags för oss att åka till vårt hotell Scandic Infracity. Vi har bott där en gång tidigare och tycker att det är mysigt. Det visade sig vara nära också. För på lördagskvällen var vi inbjudna till familjen Öhrlund. Vi möttes av brinnande marschaller i trädgården och ett hus med massa unika saker, som förmodligen var och en för sig hade en fantastisk historia att berätta. Vi avverkade en hel del skvaller, god mat och lite vin under kvällens gång. Nu var det inte så länge sedan jag träffade Dag (vilket alltid är lika trevligt), typ fem dagar sedan, men hans familj var ett tag sedan jag såg. Det var så kul att få träffa Carina, Isabell och Josephine igen. Se till att ha vägarna förbi Habowood snart, så vi kan få bjuda igen!

Öhrlund_Collage

Söndag, och dags för nästa ”Happening”. Vi tog oss in till den stora staden och hann först med lite shopping. Sedan mötte vi familjen Byron Lohk för att ta en lunch på Kungshallen, där Fanny var gästartist igen. Rebecca träffade jag på Dags kurs i Tylösand, och vi har hållit kontakten sedan dess. Det kändes extra lyxigt att få luncha med dem just den här dagen för vi skulle sedan titta på Musikalen Priscilla, och i den spelar Oliver en av rollerna. Kul var det också att Mikaels moster Maria kom förbi för att lyssna på Fanny.

IMG_0814

Att sedan få avsluta en sådan här helg med en musikal på Göta Lejon var inte helt fel. Självklart var alla jätteduktiga och showen helt fantastisk, men jag tyckte ändå att Oliver var bäst. Jag var inte bara rörd, jag storgrät när han sjöng.

Oliver_Collage

Det blir svårt att toppa en långhelg som den här.