Etikettarkiv: Teaterstickorna

Det finns en liten chans

 

… om du inte har sett musikalen ”Into the woods” och vill göra det. Eller om du vill se den igen! Det är två föreställningar kvar och de går idag kl 15 och 19.

DSC_0017 DSC_0060 DSC_0100 DSC_0165

Vi såg en av föreställningarna i fredags och jag blev imponerad. Det är synd att kalla det amatörteater för allt känns proffsigt in i minsta detalj. igår var jag och Sixten och hjälpte till och fick vara i den fantastiska atmosfären igen. Jag skulle nog kunna bosätta mig på teatern för det är få ställen som ständigt fascinerar mig, imponerar på mig och samtidigt får mig att trivas så bra. Jag är stolt över att Jönköping har en så fin teater. Och jag är enormt stolt över Teaterstickorna med Eva Edevik och Sanna Holmgren Jonsson i spetsen.

Snart dags för premiär!!!

På onsdag är det dags! Då har Teaterstickorna premiär för sin musikal ”Into the woods”. Det ska bli så kul att se. Vi såg filmen (som också har premiär här i Sverige på onsdag) i USA i julas och den var fantastiskt bra. Men, live är live, och det är få saker som slår det. Själv är jag med på ett litet hörn eftersom jag har gjort håret till Rapunzel som spelas av Filippa.

Musikalen bygger på flera av bröderna Grimms sagor som sammanflätas till en spännande historia.

10931203_773438586081821_4467624794185961397_oFilippa har också gjort ett reportage om musikalen. En liten teaser. Ta gärna en titt:

Klicka på bilden för att beställa dina biljetter!

Klicka på bilden för att beställa dina biljetter!

Into the woods

Med en lättare packning och utan snökedjor åkte vi idag till Muir woods.IMG_4894Det var Karin, mamman i Fannys familj som tipsade oss. Det påminner lite om Seuqoia, men träden är inte riktigt lika stora. Fast de var tillräckligt stora för oss. IMG_4896IMG_4898IMG_4897

Tur för oss att det finns panoramaläge på mobilen. Det gör träden lite mer rättvisa.

Det var så kul för Fanny, Filippa och Sixten visslade på en melodi från ”The Hungergames” och strax därefter hörde de hur några svarade med samma melodi. Efter en liten stund hördes melodin från flera håll det var riktigt häftigt.

Igår var vi på bio igen. Vi såg ”Into the woods”. Om man som jag gillar sagor, musikaler, flera historier som vävs samman och prinsar som ser ut att vara hämtade ur en Harlequin-roman, ja, då älskar man den här filmen.

I Sverige kan du se filmen från och med den 1 april. Det är samma datum som Teaterstickorna har premiär på musikalen ”Into the woods”. Jag vet att det övas för fullt till den för Filippa ska spela Rapunzel och jag ska hjälpa henne med håret.

Du kan boka biljetter för att se musikalen som går på Jönköpings teater HÄR

Backstagearbetare

Hjälp! Tiden rinner iväg och jag hinner knappt inte blogga! Fast tänk vad skönt om det bara vore det jag missade. Ungefär en månad försent fick jag in sommartiderna till fritids, efter att personalen påpekat det lite fint. Förmodligen är det inte det enda jag missat, men precis som en senil har jag glömt det i så fall.  Just nu händer det massa nya saker i mitt liv och det känns som om jorden snurrar lite fortare än vanligt. Det är en härlig joy-ride och jag tänker njuta av färden. Om jag nu kommer ihåg det.

Långfredagen spenderade jag på Jönköpings vackra teater. När frågan om att hjälpa Grease-ensemblen kastades ut på facebook var jag inte sen med att tacka ja. Tänk att handla hamburgare på McDonalds, fylla på vatten i hinkar och placera ut dessa så att artisterna kunde få sina blommor, koka spaghetti, hälsa publiken välkommen i foajén och dela ut programblad kunde vara så kul. Nästan så jag skulle kunna tänka mig att göra det på heltid. Fast det kanske inte var uppgifterna i sig som gjorde att det kändes så fantastiskt. Bara att få befinna sig på Jönköpings teater får mig att känna mig lycklig. Att sedan få umgås med, och serva sådana underbara talanger kan inte bli annat än kul. Jag kan förstås inte ta åt mig hela äran själv, Sixten hjälpte mig. Han placerade reklamblad i programbladet och hängde backstage med killarna i deras loge.

Grease_Collage

Vi såg föreställningen kvällen innan. Då hade vi bjudit med Mikaels föräldrar som fick biljetter av oss i julklapp. Jag vet att jag är partisk, men även om inte mina döttrar hade varit en del av detta, så hade jag ändå tyckt att det var helt suveränt. Jag har sett två olika föreställningar av Grease i Stockholm. Båda med Pernilla Wahlgren i huvudrollen och jag tycker att Jönköpingsgänget gjorde den minst lika bra.

DSC_2178När jag hjälpte till var det föreställning både kl 15 och kl 19. På den första föreställningen fick jag och Sixten sätta oss på läktaren och se hela föreställningen en gång till. Tala om lycka. Sedan blev Sixten hemskjutsad och jag jobbade på en föreställning till. I stället för att se showen en tredje gång städade jag upp i köket och var stand in för diskmaskinen som vägrade att fungera. Jag hann nog diska upp lite mer än hälften i den välfyllda diskmaskinen innan en anställd på teatern dök upp Han hade den rätta knycken … det var så dags. Fast jag hade gärna diskat igen mot att fått se föreställningen en gång till.

DSC_0145

Jag vill ge alla en stor eloge som jobbat med det här och en stjärna i kanten till Eva Edevik som regisserat och Sanna Holmgren Jonsson som gjort koreografi och kostym till den fantastiska uppsättningen.

Grease!!!

Jag brukar vara stolt när mina barn är med på något kul, och det brukar inte gå någon förbi. Den här gången är jag enbart avundsjuk på mina döttrar. Varför får inte JAG vara med på det här? Jag vill också vara klädd i en knälång 50-talsklänning. Vara en av dem som buggar till rockabilly-musik på skoldansen. Åka tjusiga bilar till milkshake-barer. Flörta med killar som fixat håret med brylcreem. Livet är bra orättvist ibland.

Året var 1978 och jag var (förlåt Mikael) kär. Kär med stort K. För första gången hade jag varit på bio själv med mina kompisar, utan mamma eller pappa. Inte på någon barnfilm som tidigare, utan på en riktig film, en sådan som vuxna och tonåringar såg. Strax därefter köpte jag mitt första dubbelalbum för att kunna återuppleva så mycket som möjligt av den magi som hade utspelat sig på filmduken. Mina väggar tapetserades med planscher ur Okej-tidningen. Allt där John Travolta fanns med åkte upp på min vägg. Jag minns att jag även hade en ”knapp”, ni vet en sådan där som många hade på jackan eller väskan. Men jag var så rädd om min Grease-knapp, så den fick sitta på min vägg den också. Till min förtjusning hittade jag en pocketbok med bilder från filmen som var som en serietidning. Trots att den är välläst så står den fortfarande i min bokhylla.

Grease

Lyckan var total när min kompis Maria tolv år senare tog med mig till Venice Highschool i Los Angeles där filmen spelats in. Det var som att beträda helig mark. En märklig känsla att känna igen sig så väl, trots att jag aldrig varit där tidigare.

Känslorna för John Travolta har, tro det eller ej svalnat, men storyn är jag barnsligt förtjust i fortfarande.

Jag har sett två olika uppsättningar av musikalen i Stockholm, och snart är det dags att se den igen. Den här gången i Jönköping där Teaterstickorna framför den på Jönköpings teater. Det närmaste jag kommer en Grease-ensemble är att jag anmält mig som volontär för att dela ut programblad i foajén. Det borde väl räcka för att jag ska kunna skriva ”Medverkat i musikalen Grease” i mitt CV?

Teaterstickorna

Om du inte vill vänta tills den dagen jag erbjuds att spela Sandy så kanske du kan hålla till godo med det här. Vill du beställa biljetter, SÅ GÖR DET eller klickar på bilden.